Därför att det är roligt

Hjärnans vindlingar är förunderliga. Det är märkligt hur vi kan förminska vår kapacitet och hur vi kan få den att vidgas. Hur mycket av hjärnans förmågor som vi faktiskt inte använder. Och hur vi kan handla så totalt utan logik.

Jag har skrivit på Bourgognboken från och till sedan 2008. Att det har tagit så lång tid beror dels på att jag varit osäker på formatet men främst på att jag funderat på varför.
Varför ska jag skriva om det här, vad är syftet? Det är ju inte en bok som kommer att förändra världen, kurerar cancer, eller lösa krig och svält.
Varför skulle någon läsa detta?

Under de senaste tio månaderna har jag, parallellt med mina våndor över Bourgogneboken, skrivit en novell om en karl i ett utsiktstorn, en novell om en änka till en resande försäljare i hårprodukter och fyrtio sidor om fyra gubbar i en frisersalong. Inte en tanke har jag haft på varför jag gjort det, annat än för att det har varit roligt. Jag tänker inte börja fundera på varför heller. Däremot tänker jag skriva färdigt min Bourgognebok - förr eller senare - av inget annat skäl än att det är roligt. 



Kommentarer

skogsnuvan sa…
Du ska inte fundera så mycket. Jag vill i alla fall läsa din bok och har liksom väntat och väntat på den. Nu är det väl dags att göra den klar va? Vet säkert att många fler än jag vill läsa den.

Populära inlägg