eldklotter

Förr pratades det om hur man blev lurad av taxichaufförer när man var utomlands och inte kände till environgerna. De körde långa omvägar med en, så att man fick betala trippelt så mycket som det hade kostat om man åkt raka vägen. Det kanske fortfarande pratas om detta men jag har inte hört det på länge. Hur som helst är denna skumraskteknik inget som annamats av någon av de taxichaufförer som kört oss från flygplatsen på Mallorca hem till vår gata i stan under de tio år vi varit här. Man hinner knappt in i bilen innan man är hemma. Den här gången kändes det som om hjärtat låg kvar på asfalten vid taxistationen, håret blåste av på vägen medan det som var kvar av mig låg pressat mot ryggstödet i baksätet ända tills chauffören, efter att ha trotsat två rödljus, hällde ut mig utanför vår port. Nu har vi varit här i sex dagar och jag tycker mig skymta hjärtat, som släpat sig i kapp mig, runda hörnet nere vid polskornas nedlagda bar.  Kvinnan som äger den bar jag numera sitter och skriver på