Förhållandet till koffein
I min ungdom var jag stor koffeinmotståndare. Mina föräldrar var inbitna kaffedrickare och var tvungna att inta koffein flera gånger om dygnet för att över huvud taget fungera. Livet stoppades hela tiden upp eftersom kaffe skulle drickas på bestämda klockslag. Som narkomaner var de. Så förslavad skulle jag aldrig bli. Drygt 30 år senare, det vill säga i går natt, drömde jag en mardröm. I drömmen ska jag gå på en föreläsning om kreativt tänkande. Det är tidigt på morgonen och jag inser att jag kommer inte överleva många minuter av den föreläsningen om jag inte får kaffe. Därför står jag i en oändlig kö i kafeterian utanför föreläsningssalen och får till slut beställa. När jag kommit halvvägs till föreläsningssalen upptäcker jag att jag inte alls fått något kaffe. Jag har fått te. Jag ställer mig på nytt i kö. Det går ju inte att överleva morgonen på bara te. Väl framme i kassan igen får jag faktiskt kaffe, och en bricka med skuren frukt som plåster på såren för att jag ...
