Vilse i de parallella världarna
Det är också lätt att förlora sig i de där parallella världarna när man väl har hittat dem. I arbetet med den roman jag skriver lägger jag orimlig tid på att fundera över systrarna B:s farfar och hans bror. De förekommer över huvud taget inte i den historia jag vill berätta, nämns bara i förbigående i en bakgrundsöversikt. Nu har jag har precis skrivit en halvsida om hur de hänger upp en skylt. Jag är sådan att jag tänker bäst medan jag skriver, så det blir mycket text som hamnar i slasken. Skylten är faktiskt med mer i romanen än bröderna. Ändå är det inte nödvändigt att veta hur den kom upp 110 år innan vår berättelse börjar. Eller hur det påverkade B:s farfars bror, som det tar mig åtminstone 15 minuter att fundera ut ett passande men fullständigt onödigt namn på. Fullständigt onödigt spenderad tid, kan man tycka. Men tid i fullständig frid och harmoni inombords, ren och skär njutning.
