eldklotter

Kanske är natten ej när kanske ska hoppdagar randas släkten dör ut ser dag spira Kanske ska hoppdagar randas och mänskasdag spirar sjunger offret sin sång jollrar lövs knopp under istäcket Gunnar Björling (1940) I dag är det Världspoesi-dagen. Alltså bör vi ägna dagen åt poesi. Men P är och handlar mat och jag har precis dammsugit, vilket är bland det minst poetiska jag vet. Fast kanske är det så kallade världsläget det minst poetiska just nu, och som mest i behov av poesi.  Det ligger något obehagligt i att poesi skriven under första halvan av 1940-talet, krigsåren, känns så relevant i vår tid. Det är inte bara Björling. 1942 skrev Werner Aspenström: Kan hända lyste lyckligare vårar Vår lärotid, vår brånad inföll just, då jorden vattnades av blod och tårar och vrak från haven vräktes mot vår kust. Fram trädde undergångens siarskara med nötta ord om myt och ödesbrant. på deras mummel kunde du blott svara: Det är ej sant. Jag fyller på med egen Världspoesidagsvers. I samma anda, inb...