Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Utvalda

Andrée och andra

  Det finns människor av olika slag.  Det finns de som nöjer sig med att ha varit på Andréemuset i Gränna en gång. De nöjer sig med att de vet att där finns fingernaglar som troligen tillhört Salomon August Andrée liggande i en monter.  De har sett dem, de är klara med detta.  Så finns det de, vi, som åker tillbaka gång på gång för att det inte räcker med att veta om att de här naglarna finns. Vi vill åt själva känslan att stå och titta på dem. Den svindlande känslan av att stå inför en fysisk del av polarfararen. Naglarna som suttit på hans hand medan han drog den tunga släden däruppe i isen, naglarna som har suttit på hans döda kropp i över 30 år på Vitön, innan han hittades och forslades tillbaka till Sverige. Det är en känsla som gör en yr i huvudet, en känsla av att vara nära. En känsla av att tiden upplöses, en slags sammansmältning. Det är vi som hyser en mild besatthet för Andréexpeditionen och gamla tiders polarforskare och deras resor. Naglarna är bara ett exempel. På museet

Senaste inläggen

Näckrosor och pansarvagnar

Krishantering

Den glada röda borgen

Människans inneboende godhet

Och så blev det tyst här.

Fabio och fåravel - fantasi och förvirring

Rött regn

Ljuset i korsningen

I mina kvarter

En lokal skur