Att komma hem efter en otrohet
Jag har ju tidigare berättat om min otrohetsaffär med Akademibokhandelns bokcirkel. I två år varade den. Under två år betalade jag pengar för att låna nyutgivna böcker på Akademibokhandeln, istället för att grotta ner mig i mitt hemvanda biblioteks gamla magasin, så som jag brukat. Det var spännande, det var något nytt. Men när det var dags att hoppa på nästa säsongs bokcirkel i början av oktober förra året strulade ögonen och jag kunde inte läsa som jag ville. Det kändes inte som någon idé att betala några pengar för något jag kanske inte kunde delta i. Nu har jag nya glasögon och kan läsa igen, men jag kommer inte att hoppa på någon bokcirkel. Flera månader har gått förlorade och det känns som slöseri med pengar. Jag har gått tillbaka till biblioteket. Med biblioteket är det annorlunda. Biblioteket kräver ingen betalning. Biblioteket bryr sig inte ens om att jag har vänstrat. Jag är välkommen ändå. Även om det har tagit sin egen subtila lilla hämnd på mig. Medan jag har haft min
