Är ni kvar där ute?
Nu är jag tillbaka i ... etern, höll jag på att skriva, men det är ju radio... i cybern, heter det så?
Oavsett vad det kallas har jag kopplat upp mig igen efter tre veckor i den internetfria zonen. Det vill säga, först en vecka på Medehavskryssning med samma båt som förra året, och sedan två veckor i Palma.
Det är ganska skönt att befinna sig i den där zonen ibland, faktiskt. Det blir ett annat fokus. Som att vistas i ett slags reservat.
Det här med wifi känns annars lite olustigt, tycker jag. Redan ute på gården utanför vårt hus svara min mobil på wifi-anslutningen som vi har inne i vår lägenhet. Och denna strålning går vi omkring i, sover vi i, dagligen och nattligen. Och orsaken till att vi går omkring i den där strålningen är min girighet och inget annat; uppkopplingen ingår i hyran och jag blir alldeles till mig vid tanken på att vi surfar "gratis". Men tre veckor med bara en penna och en anteckningsbok känns som att vara på ett slags retreat.
Nu har jag visserligen gjort ett mycket kort besök i internetvärlden inne på Happy's indian shop. Den "riktigt" happy indiern som hade butiken tidigare och som gapskrattande föreslog oss att köpa en flaska whisky och gå hem och knulla, finns tyvärr inte kvar. Nu förstås butiken av olika, mycket allvarliga siker som bara talar om vilken dator jag ska använda och hur mycket jag ska betala när jag är klar.
Jag gjorde detta korta besök i internetzonen för att se om det hade hänt något. Som om jag skulle kunna göra något åt att det hade hänt något, om det hade det. Att 700 personer blivit nedtrampade i Mecka, till exempel. Det är ju inte så att jag gör så mycket åt eländet i världen när jag är uppkopplad heller. Annat än att försöka låta bli att bidra till det, så gott det går, att skänka lite pengar till "välgörande ändamål" emellanåt. Och just det, jag sopsorterar.
Så för världen i stort är det väl ganska egalt om jag är i eller ur zonen. Men nu är jag i alla fall här igen.
Oavsett vad det kallas har jag kopplat upp mig igen efter tre veckor i den internetfria zonen. Det vill säga, först en vecka på Medehavskryssning med samma båt som förra året, och sedan två veckor i Palma.
Det är ganska skönt att befinna sig i den där zonen ibland, faktiskt. Det blir ett annat fokus. Som att vistas i ett slags reservat.
Det här med wifi känns annars lite olustigt, tycker jag. Redan ute på gården utanför vårt hus svara min mobil på wifi-anslutningen som vi har inne i vår lägenhet. Och denna strålning går vi omkring i, sover vi i, dagligen och nattligen. Och orsaken till att vi går omkring i den där strålningen är min girighet och inget annat; uppkopplingen ingår i hyran och jag blir alldeles till mig vid tanken på att vi surfar "gratis". Men tre veckor med bara en penna och en anteckningsbok känns som att vara på ett slags retreat.
Nu har jag visserligen gjort ett mycket kort besök i internetvärlden inne på Happy's indian shop. Den "riktigt" happy indiern som hade butiken tidigare och som gapskrattande föreslog oss att köpa en flaska whisky och gå hem och knulla, finns tyvärr inte kvar. Nu förstås butiken av olika, mycket allvarliga siker som bara talar om vilken dator jag ska använda och hur mycket jag ska betala när jag är klar.
Jag gjorde detta korta besök i internetzonen för att se om det hade hänt något. Som om jag skulle kunna göra något åt att det hade hänt något, om det hade det. Att 700 personer blivit nedtrampade i Mecka, till exempel. Det är ju inte så att jag gör så mycket åt eländet i världen när jag är uppkopplad heller. Annat än att försöka låta bli att bidra till det, så gott det går, att skänka lite pengar till "välgörande ändamål" emellanåt. Och just det, jag sopsorterar.
Så för världen i stort är det väl ganska egalt om jag är i eller ur zonen. Men nu är jag i alla fall här igen.
Kommentarer