Memory Lane
Sitter och gör lite faktakollar i Bourgogneboksmanuset (som är betydligt mer färdigt nu än det någonsin varit. Vad nu det kan innebära.) och hamnar plötsligt, tack vare Youtube, i Beaune om aftonen den 21 juni för fem år sedan. Hade den, för mig, okände filmaren vridit sin kamera eller telefon ett kvarts varv till höger hade vi fått se mig och P gungande i takt till Sympathy for the devil här framförd av Dockorna som hostar.
Den 21 juni är det fête de la musique i hela Frankrike och i alla städer spelas det musik över allt. Idén med fëte de la musique, som har firats i över 30 år, är att alla som sysslar med musik, amatörer och professionella, ska ge sig ut på gator och torg och spela och sjunga. I gratistidningen Echos de commune har jag läst att över 250 länder deltar i den här festen just idag, men jag har aldrig hört talas om den i Sverige, så jag antar att vi inte är ett av de där 250 länderna, och det är synd.
Den 21 juni 2011 var var en varm och vacker sommarkväll, vår sista i Bourgogne för den här gången. Det spelas musik i varje hörn. Vid Rempart de Lion studsar långhåriga och svartklädda människor omkring till något som vi illitterata sammanfattar som hårdrock. Men vi avslutar kvällen framför katedralen där nunnekören sjunger samtidigt som den här fantastiska fasadilluminationen visas som bakgrund:
Nunnorna sjunger om allt man kan tacka gud för och jag känner mig verkligen mycket tacksam där jag sitter på en bänk alldeles intill kyrkan. Tacksam för att ännu en gång ha undfått nåden att vara, här på den vackraste platsen i världen.
Den 21 juni är det fête de la musique i hela Frankrike och i alla städer spelas det musik över allt. Idén med fëte de la musique, som har firats i över 30 år, är att alla som sysslar med musik, amatörer och professionella, ska ge sig ut på gator och torg och spela och sjunga. I gratistidningen Echos de commune har jag läst att över 250 länder deltar i den här festen just idag, men jag har aldrig hört talas om den i Sverige, så jag antar att vi inte är ett av de där 250 länderna, och det är synd.
Den 21 juni 2011 var var en varm och vacker sommarkväll, vår sista i Bourgogne för den här gången. Det spelas musik i varje hörn. Vid Rempart de Lion studsar långhåriga och svartklädda människor omkring till något som vi illitterata sammanfattar som hårdrock. Men vi avslutar kvällen framför katedralen där nunnekören sjunger samtidigt som den här fantastiska fasadilluminationen visas som bakgrund:
Nunnorna sjunger om allt man kan tacka gud för och jag känner mig verkligen mycket tacksam där jag sitter på en bänk alldeles intill kyrkan. Tacksam för att ännu en gång ha undfått nåden att vara, här på den vackraste platsen i världen.
Kommentarer