Mot naturen stridande

 Igår gjorde jag något som jag tycker är ytterst obehagligt. Eftersom jag tycker att det är så obehagligt, fel och över huvud taget mot naturen stridande, brukar jag göra detta ytterst sällan. Jag kan faktiskt inte minnas när jag gjorde det sist. 

Jag läste inte ut en bok jag påbörjat. Bara att skriva detta ger mig rysningar av obehag. 

Och det här var en bok jag hade sett fram emot att läsa. Jag är i vanliga fall mycket förtjust i författaren. Och oerhört intresserad av ämnet. 

Men den var så tråkig. 

Det fanns ingen framåtrotation i berättandet, allt stod och stampade, och den plats där det stampade kändes fullständigt ointressant. Jag brukar ändå härda ut och ta mig igenom, just för att det är så naturvidrigt att inte läsa ut. 

Men efter att ha härdat mig i genom drygt hälften av boken kände jag att nej, jag är 49 år gammal, mina ögon trasslar med ojämna mellanrum; min tid och kapacitet är begränsad. Hädanefter kommer jag bara att läsa sådant jag tycker är intressant, inspirerande (detta jla modeord) och roligt. 

Och med detta slog jag ihop den halvlästa, tråkiga boken, lade den ifrån mig och sträckte mig efter Åska i luften av P G Wodehouse.