Först höst

Det började redan första veckan i september. 

Medan träden dignar av äpplen, termometern visar  +20 grader och solrosorna fortfarande blommar i Stadsparken, börjar mitt numera världsberömda flöööööde att fyllas med inbjudningar till julmarknader. 

Sista veckan i september kan man köpa "juleskum" i mataffären. 

Att jag inte stötte på något julrelaterat veckorna däremellan beror på att jag under den perioden befann mig i ett land med en mer sansad inställning till julen. Tänker jag först. Och just som detta höll på att bli ännu ett av mina landsförrädiska inlägg minns jag att man faktiskt börjat sälja lotter i det stora jullotteriet i det där landet. 

Jag har inget emot julmarknader i sig.  Inte i december. Och jag är tämligen likgiltig för juleskum alla tider på året. Men kan vi inte först njuta av hösten. När vi äntligen har tagit oss igenom sommarens alla måsten, kan vi då inte få njuta av den vänliga, rogivande hösten, innan vi drar igång med julens alla måsten. 

Jag har ingenting emot sommaren heller. Inte i sig. Det är detta att man förväntas bete sig på ett visst sätt när det är sommar, precis som man förväntas att bete sig på ett visst sätt när det är jul, som stör mig. 

Stora, traditionstyngda helger är en källa till tillhörighetskänsla och gemenskap, inte bara med den närmsta familjen utan också i stora sammanhang. I vårt samhälle firar "alla" jul, julen förenar oss och gör oss delaktiga i en större grupp, gruppen av julfirare. Men stora, traditionstyngda helger är också en måttstock för hur väl vi har lyckats anpassa oss till de där stora sammanhangen, vårt samhälle. Har vi ingen att fira med, köpa julklappar åt står vi utanför. Vill vi inte titta på Kalle Anka passar vi inte in.  Gör man inte som alla andra just de här perioderna, är man mer fel än annars. Därför har jag lite svårt för det här med julen, trots att jag har tur. Jag har familj att fira med, familj som inte kräver annat av mig än att jag ska närvara, jag behöver inte ens lägga in sill.  Ändå har jag varje jul i vuxen ålder känt att jag inte lyckas uppfylla kraven. Liksom jag ofta känner att jag inte lyckas uppfylla de krav sommaren ställer på mig. Jag lyckas aldrig njuta tillräckligt av den. 

Men hösten. Den lägger sin svala hand på min panna och låter sitt lugn sprida sig inom mig. Den klara luften gör det rakt och rent i huvudet och de djupnande färgerna säger att nu, nu kan du vara precis som du vill. 

Så låt oss först njuta av hösten.