Att delta eller iaktta

Jag har aldrig varit någon morgonmänniska. Oavsett vad planen är för dagen vaknar jag i nej, snarare än ja.

Men morgnarna i Palma är något annat. 

När ljuset står i ett visst läge över det röda och det vita och det gröna huset, tar jag min anteckningsbok och smyger ut på balkongen. 

Palma låter sina invånare vakna i ett så milt och varsamt ljus. Jag sitter i det ljuset och skriver, medan städerskorna i Fabios hus spolar av terrassen med en slang. Hantverkarna i Emanueles hus spänner upp en blå pressening över garageinfarten. Barnen är på väg till skolan intill och föräldrarnas bilar orsakar trafikstockning på gatan. En joggare är på väg upp för backen och en kvinna i randig tröja rusar nedför för att hinna med bussen. Över oss sveper byggkranen sin gula arm.

Själv behöver jag inte springa någonstans, inte delta i morgonbestyren. Jag kan bara iaktta dem och njuta av skönheten i dem. En skönhet man är stängd för när man måste delta i stressen. 

Nu kan jag bara sitta här i ljuset och låta morgonen bli en varm bult i dagens fundament.