Looking smashing!

"Unga män slår sig i ansiktet med hammare om morgnarna." 

Det var den ungefärliga rubriken på inslaget i morgonnyheterna härom dagen. Jag hann se unga män vakna, famla över nattduksbordet efter hammaren, klubba sig i pannan med densamma så att de tuppade av på nytt. Så jag blev lite besviken när det bara var en karl som stod och småbankade sig på hakan. 

Det kallas bonesmashing, får jag lära mig, och är en del av något som kallas looksmaxxing och om jag börjar ondgöra mig över vad vi gör med språket så kommer jag hålla på tills i morgonkväll. Jag nöjer mig att ondgöra mig över vad vi gör med utseendet istället. 

Men det här med smashing och maxxing är inte någon ny trend, som det påstås i nyheterna. När jag gick på högstadiet hade vi fått höra (gudvet varifrån, Internet var ju inte uppfunnet än) att om man slog sig själv under hakan med undersidan av handen upprepade gånger varje dag fick man inte dubbelhaka. Det kallades inget särskilt men jag antar att vi gjorde det för att maximera vår look. Att vi skulle filma oss själva medan vi gjorde detta och visa för varandra var emellertid inget som föll oss in. Det var något man höll lite för sig själv.

Vad looken anbelangar hade det ungefär samma effekt som bonesmashing, alltså ingen alls. I övrigt så fick man inga bestående men, som man tydligen kan få om man slår sig i ansiktet med hammare, men under en period i livet gick jag runt och var ständigt öm i underkäken.