Skottpengar på rökare

Skottpengar på rökare

Så står det i ett utkast till ett inlägg här i bloggen. Inget mer, bara det. Jag gör så där ibland när jag får en idé som jag ska "skriva om sen". När sen väl inträffar har jag sällan något minne av vad den där idén bestod i. 

Jag gissar att det här skulle handla om min pappa som kedjerökte pipa och kände sig förföljd av människor som tyckte att det skulle vara skottpengar på rökare, men exakt vad jag hade tänkt kommer jag inte ihåg. 

I min barndom rökte han även inomhus. Tills min astmaläkare fick höra talas om det och påtalade att det kanske inte var så lämpligt. Då rökte han i pannrummet istället. Han tillbringade mycket tid i pannrummet, min pappa. Det ska sägas att det här hände sig vid slutet av 70- och början av 80-talet då man fortfarande rökte överallt. Samtidigt som New Smoking Generation var mycket aktiva. 

När jag gick i tvåan kom en av deras representanter till skolan med en påse klistermärken och berättade för oss att det var farligt att röka. Man kunde tydligen dö av detta, fick jag veta. Vilken chock det var. 

När jag kom hem den dagen satte jag mig ute på trappan för att vänta på att min pappa skulle komma från skogen. Jag ville så snabbt som möjligt kunna berätta för honom att det var farligt att röka, så att han kunde sluta så fort som möjligt. Jag kan fortfarande minnas känslan i kroppen när det visade sig att han redan visste att det var farligt och att han tänkte fortsätta röka ändå. Den påminner mest om att någon tappat ut allt blod ur ådrorna. 

Ett av många tillfällen då min far och jag inte var på samma sida i boken. Oftast var vi inte ens i samma bok.

En blåsippa får illustrera det här inlägget eftersom det var en sådan blomma på klistermärket jag fiskade upp ur No Smoking Generations påse