November
Det är november. Månaden då det är dags att spela Visa från Utanmyra från Jan Johanssons skiva Jazz på svenska. När jag hör den tänker jag på hårt slit under svåra förhållanden, bita ihop och härda ut, att acceptera att livet inte alltid är som man skulle önska. November i ett nötskal. Och att det kan låta så vackert. Från Visa från Utanmyr a är hoppet inte särskilt långt till slutscenen i Raskens . Åtminstone inte i min värld. Där bjuder Ida in Nergårds-Anna och hennes oäkta dotter på kaffe och de 14 dagar gamla bullarna från Raskens begravning. Den oäkta dottern är Rasken far till. Ida har också önskat sig en flicka men har bara fött ett tiotal (?) pojkar. Dottern fick snedsprånget Anna istället. Anna och Ida har varit rivaler i åratal men genom att bjuda in Anna och dottern förlikar sig Ida på något sätt med att livet är en katastrof, det är ingen idé att kämpa emot. Jag tycker att det är så vackert. TV-serien Raskens ,* med Sven Wolter i titelrollen, visades ...
