Jävlar anamma
Jag tänker mycket på Moa Martinsson dessa dagar. Hon hade ett torp, fem barn och en alkoholiserad man att sköta. Ändå lyckades hon orka skriva. Jag tänker också på Märta Tikkanen. Hon hade en rektorstjänst för Helsingborgs arbetarinstitut, hade fyra barn, varav ett med särskilda behov och en alkoholiserad man att sköta. Ändå lyckades hon orka skriva. Själv har jag varken barn eller alkoholiserad karl, men jag har precis börjat ett nytt jobb (som inte ens är på heltid) och när jag kommer hem om kvällarna sitter jag mest och stirrar tomt framför mig. "Du har inget jävlar anamma." säger P. Och det har jag väl inte heller. Men det är kanske ett pris man får betala för att slippa ha en alkoholiserad karl.
