Tiden, livet, döden och skrivandet.
Det är inte bara för mig det tar tid. I Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag skriver Bodil Malmsten om romanen om Edvard som hon började skriva på 90-talet och som hon fortfarande skriver på 2010. Sex år senare är Bodil död och romanen fortfarande ofärdig, efter vad jag förstår. "Vore det inte för att livet envisas med att komma emellan, tänker jag, hade Edvard varit skriven för länge sedan." skriver Bodil. Till slut var det döden som kom emellan. Första gången Olivia i min bok, gick över torget till sin bokhandel var 2019. Och Baronessan skred ned för den svängda trappan några år tidigare, och vad hon egentligen heter vet jag fortfarande inte. Baronessan är naturligtvis ett arbetsnamn och arbetsnamn är farliga. De växer sig fast och äter sig in i personerna så att man till slut inte kan bli av med dem. Namnen alltså, inte personerna; man får dras med båda. Jag har redan skrivit om hur jag varit tvungen att byta nationalitet på en av figurerna för att det ...
