Förfädernas långa fingrar
"Jag borde skriva om skattkistan" tänker jag med ojämna mellanrum. Så ojämna att jag förmodligen redan har skrivit om skattkistan flera gånger och glömt bort det. Men det har säkert ni också, så jag tar det ett varv till. "Skattkistan" är ett skrin som min mamma plockade fram ur en garderob hemma när jag var barn och tyckte att jag kunde ha som min skattkista. Det var ett fint skrin i något ådrat träslag som jag inte kan benämna. Problemet med det var att det redan var fullt med gammalt skräp och mässingsprylar som Förfäderna hade lagt ner där. (Hela garderoben ur vilket det hämtats var för övrigt full av Förfädernas gamla bråte.) Det fanns ingen plats i skattkistan för mina skatter, och det var bara dem jag var intresserad av. Jag ville skapa mig själv utan påverkan av tidigare generationers prylar och värderingar. Ändå kunde jag inte plocka ur Förfädernas gamla bråte ur skrinet och lägga i mitt eget. Det var otänkbart och förbjudet på något underligt sätt. Det ...
