De bortglömda namnens tid
Nu har jag kommit till den där åldern. Den där åldern när man har vettlösa samtal av nedanstående karaktär med sin man: "Du vet han (1)... han, som gjorde den där filmen.... om den där karln (2). Hans bror (3) jobbar på radion..." Min man vet precis vilka jag menar. Inte heller han kan producera några namn. Det är de bortglömda namnens tid. För flera år sedan kändes det som om jag förlorade en flisa av min barndom när jag upptäckte att butiken Strandmans inte längre fanns kvar där på hörnan, i min hemstad. Det var något av en chock att upptäcka. Tydligen hade jag trott att jag skulle kunna gå in där i den där doften som fanns därinne och plocka bland plastringarna i pastellfärger, halsbanden med träelefanter och Date-parfymerna och köpa turkos mascara i all oändlighet. Något man förmodligen inte kunnat göra på de senaste 25 åren innan affären slog igen. På något sätt var det en sorg att inse. Den sorgen har jag hjälpligt kommit över. Mitt problem nu är att jag inte är helt ...
