I mycket stor hast

några ord innan vi kastar oss i bilen mot Bourgogne. Stressigt i dag. Har gjort en Skogsnuvan när jag försökte sätta på mig trosor i morse.

Hur som helst har jag inte tänkt att det ska bli helt tyst här trots att jag kommer att befinna mig utrikes i tre veckor. En del bloggkamrater funderar ju på det här med varför man bloggar och om man kanske ska ta en paus. Några sådana planer har alltså inte jag.
Naturligtvis kan man ju fundera på vem som har något nöje av att jag skriver en massa oviktigheter här. Men nu har ju jag det och varför jag har det tänker jag inte analysera djupare just nu. Jag säger helt enkelt som Lisa Ekdahl när hon fick frågan om varför hon börjat skriva eget material igen efter att ha sjungit andras under en tid.
"Vad vill du berätta?" frågade den eminente Lasse i morgon-tv. Men Lisa Ekdahl svarade bara att "man mår ju så bra när man skriver". Och så är det ju.
Varför det sedan måste skickas ut i rymderna i en blogg är ju en annan fråga. Kanske är det något med att åtminstone vara ett rop i rymderna istället för bara ett gulnat pappersark i en låda. Nu har jag ganska många sådana ark också...

Nå om tekniken fungerar, mobilen inte går sönder, blir stulen eller något annat elände drabbar oss kommer jag att direktrapportera från vinodlingarna. Tror för övrigt att det mesta kommer att gå ganska bra eftersom jag har blivit förkyld. Ni vet min teori om att det inte får gå för bra, man får inte njuta för mycket, för då drabbas man ovillkorligen av akut diskbråck.
Men nu har jag alltså blivit förkyld och kan unna mig att slappna av och glädja mig åt resan utan att riskera något.

Så, om Gud och tekniken är med oss kommer vi alltså att höras vidare inom kort. Om inte önskar jag er en god juni!