Hösttecken

I mars/april så där brukar TV-tittarna få skicka in foton på vårtecken, som sedan visas upp i Nyhetsmorgon. Det är aldrig någon som frågar efter hösttecken. Som höstfantast tycker jag att det är lite synd och därför kommer jag att dela med mig av just hösttecken här på bloggen.

Det allra första tecknet är ju den där krispigheten i luften som brukar komma i mitten av augusti någon gång. Den är ju förvisso lite svår att fotografera, även om en skicklig fotograf säkert kan klara det. Jag är inte någon skicklig fotograf utan får nöja mig med att i ord meddela att morgonen den 12 augusti var det första gången i år som jag kände den där krispigheten, skärpan, som hos vissa väcker vemod men hos mig inger stillhet och lugn.

Ytterligare ett hösttecken är att rönnbären i trädet utanför mitt jobbfönster har gått från att vara lite ljust orangea till att vara lite mer bestämt röda. Det här trädet brukar få mycket vackra höstfärger i lövverket lite längre fram. När löven fallit av sitter rönnbären kvar som stora, röda buketter länge och väl. Ända tills sidensvansarna kommer.

En dag varje höst kommer sidensvansarna till trädet utanför mitt jobbfönster. De kommer i en stor flock, kanske 30-40 stycken, eller fler och på ett par timmar har de ätit upp vartenda rönnbär och rönnen står tom och svart. Men det är inte ett hösttecken. Det är ett tecken på att vintern är på väg.