Jag lyssnar efter Åboforsens brus
Söndagskväll.
Ute skiner solen. Det har haglat, snöat och regnat denna helg: aprilväder. Jag har fotograferat porslinshyacinter och magnolia, med iskalla fingrar. Tvättat fem maskiner och dammsugit. Ätit grillspett, druckit Martini och mejlat en vän.
Vanligtvis på vårarna brukar jag befinna mig i kreativ extas; allt måste skrivas. Det har varit som Åboforsen, som jag och min mamma gick till varje vår när jag var barn. Det var att möta våren att se smältsnön komma forsande med ett dån ur de djupa Tivedsskogarna. Men i år har jag inte känt av någon islossning än. Snön ligger osmält och tyst mellan de mentala trädstammarna. Än är det för kallt.
Och Prince är död.
Det var flera år sedan jag lyssnade på Prince men på gymnasiet var han en husgud. Han är en av de där som var betydelsefulla under en period och sedan gled undan in i dimmorna. Vissa gudar behöver vi ett tag och andra följer oss hela livet. Eftersom han är så isolerad i tid fungerar hans musik som en tidsmaskin. Nu när jag, med anledning av hans död som alla andra lyssnar på de där låtarna, är jag plötsligt 18 år igen.
Men just nu vill jag inte vara 18 år. Jag stänger av Prince och spänner öronen i en annan riktning. Jag lyssnar efter Åboforsens brus.
Ute skiner solen. Det har haglat, snöat och regnat denna helg: aprilväder. Jag har fotograferat porslinshyacinter och magnolia, med iskalla fingrar. Tvättat fem maskiner och dammsugit. Ätit grillspett, druckit Martini och mejlat en vän.
Vanligtvis på vårarna brukar jag befinna mig i kreativ extas; allt måste skrivas. Det har varit som Åboforsen, som jag och min mamma gick till varje vår när jag var barn. Det var att möta våren att se smältsnön komma forsande med ett dån ur de djupa Tivedsskogarna. Men i år har jag inte känt av någon islossning än. Snön ligger osmält och tyst mellan de mentala trädstammarna. Än är det för kallt.
Och Prince är död.
Det var flera år sedan jag lyssnade på Prince men på gymnasiet var han en husgud. Han är en av de där som var betydelsefulla under en period och sedan gled undan in i dimmorna. Vissa gudar behöver vi ett tag och andra följer oss hela livet. Eftersom han är så isolerad i tid fungerar hans musik som en tidsmaskin. Nu när jag, med anledning av hans död som alla andra lyssnar på de där låtarna, är jag plötsligt 18 år igen.
Men just nu vill jag inte vara 18 år. Jag stänger av Prince och spänner öronen i en annan riktning. Jag lyssnar efter Åboforsens brus.
Kommentarer