Det är insidan som räknas men framsidan är också viktig. Baksidan däremot går bort helt.

Sedan några år tillbaka är det ju inte längre deckare som är den förhärskande genren i Sverige. Feelgood har kommit starkt. Jag måste säga att jag gillar feelgood-genren. Det är skönt att emellanåt vistas i mysiga miljöer med lagom knöliga förvecklingar som man vet kommer att reda ut sig till det bästa på slutet. Men det får vara i lagom doser. Man ska inte äta för mycket prinsesstårta, då mår man bara illa. Det måste vägas upp med  livets elände också för att vara riktigt sunt.

Nu har jag köpt två stycken nya feelgood på bara titlarna: Det lilla bageriet på strandpromenaden och Den lilla bokhandeln i Paris. Utifrån detta kan vi sluta oss till att för att tilltala mig ska det vara litet, börja på b och vara beläget på en mytomspunnen/idyllisk plats. Den lilla bokhandeln i Paris köpte jag förvisso också på grund av omslaget som jag tycker är riktigt vackert, det är till och med litet struktur i pappret. Baksidetexterna har jag emellertid inte läst. Jag ogillar baksidetexter. De brukar oftare förstöra boken än förhöja den. Men framsidorna däremot... Att köpa en bok med en vacker framsida slår sällan fel, enligt min erfarenhet.