September



Så här års plockas druvorna på Bourgognes gyllene kullar. Korg efter korg med druvor hälls på lastbilsflak och om kvällarna dundrar pickuper med hojtande och öldrickande plockare in i de små byarna där kvinnorna (Ja, jag är rädd att det fortfarande är så) har lagat middag åt dem större delen av dagen.

Den senaste gången  vi var i Bourgogne var just i september. Det var första gången vi var där på hösten. Hos en av våra "stammis"-vinbönder berättade frun att de lagade mat åt 40 personer. Tack och lov arbetade hon ihop med portugisiska kvinnor i köket, sa hon. Det lät som om vi borde förstå varför det var så bra. 


I år korrekturläser jag min bourgognebok istället för att vara där. Boken jag har kämpat med så länge och som äntligen är "klar".  Jag skulle byta om jag kunde utan att tveka en sekund. 
   Jag pendlar mellan att undra varför jag skrivit den här skiten och mellan att tänka: "Fan, det är ju riktigt bra."

Jag ska ge ut boken själv har jag tänkt men ibland undrar jag varför. Jag är den absolut sista som ska ge ut böcker själv. Ska man ge ut böcker själv ska man kunna marknadsföra sig. Ha en "författarplattform" på sociala medier, nästla sig in i kommentarsfält på bokbloggar för att få dem att recensera en, skriva blogginlägg medan man håller på att skriva boken för att hålla intresset uppe, och jag tror inte att det är den här typen av blogginlägg. Jag är inte intresserad av marknadsföringsspelet, jag vill inte sitta i TV-soffor eller åka runt och föreläsa. 
   Jag vill sitta i ett tyst rum och skriva om det som faller mig, om det jag vill skriva om. Skrivandet är en fristad där jag kan vara mig själv. Jag får prata till punkt och behöver inte kompromissa eller anpassa mig. Samtidigt vill jag förstås att folk ska läsa det jag skriver. 
   Tror jag. Och är den här boken verkligen värd att läsa. 

Nästa år ska jag anmäla mig som plockare i Bourgogne. 





Kommentarer

skogsnuvan sa…
Klart att du ska ge ut boken själv. Det är synd att den ska vara oläst för den är verkligen bra. Du kan ju börja med att sälja den till dina bloggvänner. Det är många och så har du facebook som du kan tala om att du har den. Jag kan nog sälja några till min bokcirkel och säkert kan Skatan också ha läsande kompisar som vill läsa din bok. Sätt igång. Du är bra. Du är bäst
Soldansare sa…
Vad vore jag utan din pepp, kära, bästa Skogsnuva!!

Populära inlägg