Lucka 24: Idyllen
- Nostalgikalendern 2024
Jag lovade att vi skulle sluta i den totala tryggheten så här i nostalgikalenderns sista lucka, så att vi ska känna oss starka nog att träda ut ur nostalgin och regressionens skyddande bubbla och in i nuet och häret, sådant det nu är.
En julefrid så idyllisk att man nästan kräks när man hör talas om den, hade jag tänkt mig. Och vad kan vara mer idylliskt än Petter och Lottas jul. Allt elände har ju redan hänt och de föräldralösa barnen har upphittats och omhändertagits av tanterna för flera böcker sedan. Det är också så vackert att när barnen, som inte riktigt vet vad detta med jul är, får julklappar av tanterna blir tankarna inför nästa jul att de också vill ge julklappar till tanterna, inte "undrar vad jag kommer få nästa år."
Men helt utan drama är inte berättelsen. Barnen och Farbror Blå går vilse i skogen när de är ute och hugger julgran. Visserligen kommer de ut ur skogen redan en eller två meningar senare. De kommer ut mycket längre bort på vägen än de var när de gick in i skogen, men i samma ögonblick som det sätter foten på vägen kommer en släde farande och skjutsar dem hem.
Bondhustrun från Skogstorp, som förser tanterna med mjölk, bryter benet och kan inte ta hand om sina tvillingar. Men det gör Petter och Lotta och tanterna istället, och benet läker och allt blir väl igen.
Allt ont går snart över.
Och i den, eventuella, villfarelsen lämnar vi nostalgins rike för den här gången.
God jul till er alla!
Kommentarer
Här har det också varit spännande med 10 personer och 3 hundar. Folk har kommit och gått hela tiden och maten har åkt ut och in. Idag är det lugnt i stugan för alla är ute på sjön och pimplar och kör skoter. Det är kallt och 12 grader så hunden Jack och katten Morris gosar framför brasan och jag plockar och diskar och tvättar och gör sånt som man måste när man är så många.
Nu önskar jag dig ett gott nytt år och ser fram emot att få läsa din nya bok