Mera om menhirer


Mer om menhirerna utanför Couches. Den här bilden är tagen midsommaraftonskväll 2005, då vi i brist på hedniska symboler i form av midsommarstänger bestämde oss för att besöka dessa urgamla monument.
Jag tycker om menhirerna. Det känns tryggt att de står där. Att de har stått där i tusentals år. Som en slags spik i backen från våra förfäder: Ett sjujävla ”Här är vi!” tyngre än någon liten bloggtext som ropar tunt ut i cyberrymden. Ett ”Här är vi!” som varat i tusentals år, som gör att de fortfarande Är Här.
Nu är det ju ingen som vet att det var detta det handlade om för dem som reste menhirerna: att konkretisera sin existens. Det talas ju mycket om religion och ritualer när det gäller sådana här monument. Att blidka och att hedra gudarna.
Men är det inte det som religionen handlar om? Att med hjälp av den konkretisera och kommunicera sin existens och alla försök att göra detta är ett slags blidkande och hedrande av gudarna. Jag vet ju inte jag bara funderar…
Och de som har valt att gå i kloster skulle förmodligen säga emot mig. Jag läste för några år sedan en mycket intressant bok, som jag glömt namnet på, av Karen Armstrong, en före detta nunna, som skrev att avläggandet av klosterlöftena handlade om att dö som person, som personlighet. Själv har jag väldigt svårt att se hur detta hänger ihop med Guds idé om sin skapelse. Om han nu finns.
Varför skapade han mig nu en gång sådan som jag är och placerade mig där han placerade mig om han vill att jag ska förneka allt detta? Jag tror att om nu Gud finns så hedrar jag honom bäst genom att vara den jag är så bra jag kan. Jag tror att det var det han hade tänkt sig.
Vare sig det är en slags religion eller inte, så tror jag att det hos de flesta av oss, jag vågar nästan säga alla, finns en längtan att konkretisera och kommunicera vår existens. Att göra något bestående, något som går att ta på, som vi kan peka på och säga: Här är jag! Det här har jag gjort.
Det är väl därför jag så gärna vill skriva något som finns mellan pärmar.
Att skriva är som att resa menhirer.

Kommentarer

Anonym sa…
Skogsnuvan: Precis, huvudet på spiken. Visst vill man göra något som man minns av sitt liv. Det är därför jag skulle vilja ha ett jobb där man tillverkar något bestående, inte bara en massa räkningar som man mal upp i pappersmaskinen efter 10 år

Populära inlägg