"Vi lever i ett prestationssamhälle där vi uppfostras att dölja så mycket av det vi faktiskt är." skriver Bob Hansson på sin blogg.
Och jag funderar lite på varför det är lättare att hitta egenskaper hos mig själv som faktiskt går att lyfta fram på en jobbintervju numera än det gjorde förr. Har jag mognat till erfarenhet och självinsikt eller är det systemet som har nött ner mig?
Och jag funderar på varför den här låten som heter Jag har mycket ont sjungs på ett så glatt och hurtfriskt sätt.

Kommentarer

Skatan sa…
Ja det är för sorgligt det här duktighetssyndromet ... Själv är jag en ganska öppen person och som sådan råkar jag naturligtvis ut för en del smällar när mina svagheter blottas men mest får jag positiv respons i alla fall.Ju äldre man blir ... ju mer sann mot sig själv ... åtminstone om man lever "medvetet" ... blir man ... åtminstone känns det som om det är så för mig. Jag har accepterat mina tillkortakommanden och försöker lyfta fram mina bra egenskaper så gott det går ...
Att det sjungs så hurtfriskt om det som "gör ont" ... är väl just det. Tidens prestationssyndrom. Bit ihop och visa inte en "dj-ul" hur du egentligen mår. Var bra, duktig, bäst ...

Kramar!

Populära inlägg