Tänk vad man kan gå med på här i världen!

Jag tänker på i litteraturen, till exempel. Jag är mycket förtjust i Arto Paasilinnas böcker. Åtminstone vissa av dem. Prosten Huuskonens bestialiska betjänt hör inte till mina favoriter, helt enkelt för att jag inte kan köpa att en björn stryker skjortor. Däremot är jag mycket förtjust i Milda Makter, där Gud tar ett sabbatsår och låter tornkranföraren Birger Ryynenän rycka in som ställföreträdande Herre. Ett sådant arrangemang har jag tydligen inte alls några problem att godta som sannolikt.

När jag skriver ”Tänk vad man kan gå med på här i världen!” med en lätt förvånad ton, menar jag inte resultatet i den där studien där försökspersonerna fick ställa frågor till andra personer, i ett annat rum och bestraffa dem med elektriska stötar om de svarade fel.
Jag kommer inte ihåg namnet på mannen som genomförde studien men att han vill förstå hur det kommit sig att så många följde nazisterna under andra världskriget. Varför så många blev lägervakter och bödlar. Det var en studie i hur lätt vi tenderar att följa auktoriteter.
Allteftersom experimentet fortlöpte ökade styrkan i de elektriska stötarna och personen i det andra rummet skrek av smärta. (Försökspersonerna var naturligtvis inte medvetna om att personen där på andra sidan väggen inte alls fick någon ström i sig.) Till slut tystnade skriken men experimentet fortsatte, frågorna skulle fortsätta läsas och stötar utdelas om inget svar hördes. Visst fanns det de som opponerade sig men de flesta lät sig övertalas att fortsätta av undersökningsledaren som försäkrade att han tog på sig allt ansvar för vad som skedde.
Två tredjedelar av försökspersonerna delade ut elektriska stötar med dödande styrka.
Det förvånar mig inte så mycket.
Det förvånar mig inte så mycket att så många blev bödlar och plågoandar i koncentrationslägren.
Vi är flockdjur, vi vill få tillhöra flocken och därför är vi så duktiga på att vara till lags, att lyda auktoriteter. Trots att vi tillhör ryggradsdjuren.
Jag har tydligen inga högre tankar om mänskligheten. Kanske förklarar det varför jag har svårare att gå med på att en björn stryker skjortor än att Gud har tagit sabbatsår.

Men samtidigt så tror jag på människans styrka, människans förmåga till ansvar för sig själv och sina medmänniskor. Att det finns inom oss, det gäller bara att ha kraften. Vi har ju trots allt den sista tredjedelen. De som vägrade att lyda undersökningsledaren. Kan de kan vi.
Men kanske är det dem vi borde ”forska på”. Vad hade de som inte majoriteten hade? Ryggrad?
Förhoppningsvis lär vi oss något av sådana här undersökningar, där ”helt vanliga” människor plötsligt ger en annan människa en dödlig elstöt. Men jag är rädd att de flesta av oss tänker:
”Jag hade gjort annorlunda. Jag hade vägrat!”
Och det ska vi inte vara så säkra på.