Ett bevis på "guds" existens

Nå, här kommer det i alla fall mitt lilla bevis. När jag började skriva inlägget för någon dag sedan skrev jag att det inte var någon storslagen händelse som det brukar berättas om i Bibeln, inga brinnande buskar eller himlastegar, bara en liten...märklighet som såg ut som någon/ts tanke. Och idag, i förödelsen efter tsunamin i Japan som flyttade en ö fyra meter (!) känns det här lilla beviset ännu mindre. Men här kommer det ändå.

Det hände sig på den tiden då jag studerade i Uppsala. (Jag pluggade Antikens kultur och samhällsliv av alla ämnen man kan studera i Uppsala. Mitt intresse för denna tidsperiod hade väckts av Asterix-serierna. Hela min studiekarriär har förövrigt byggts på liknande grunder. Jag har till exempel läst franska i sex år eftersom den här tecknade serien gick på tv när jag var liten. ) När gudsbeviset inträffade var jag en ganska stressad student. Ja, inte bara student, hela min person var ganska ångestriden av flera olika skäl. Jag vaknade med kramp i armarna om morgnarna och att andas var som att försöka lyfta en isbjörn som satt över bröstet (som Kerstin Thorvall har beskrivit det här tillståndet.) Minsta bagatell var ett enormt hinder att ta sig över.
Den här dagen då jag skulle skåda Gud satt jag med en fullständigt obegriplig bok på engelska om grekisk religion under antiken. På mitt bord låg en hög med andra böcker som också skulle hinna läsas och förstås innan tentan och om jag inte hann läsa och förstå alla dessa böcker innan tentan så skulle något fruktansvärt drabba mig. Magkatarren brann i halsen och jag var på väg upp i det tillstånd som man brukar kalla limningen. När min dåvarande sambo gav sig av till en föreläsning lade jag ändå boken ifrån mig och gav mig ut på promenad. För om man inte motionerade skulle man ju slamma igen, drabbas av fetthjärta och dö (Jag var 20 år.). Över huvud taget var jag ständigt mycket nära döden.
Jag avverkade promenaden utan att lugna ned mig nämnvärt och återvände hem för att återigen gripa mig an den obegripliga grekboken. Framme vid lägenhetsdörren insåg jag att jag inte hade några nycklar. Det var sambon som låst när vi gick ut och ingenstans i mina fickor fanns någon nyckel. Först var jag naturligtvis nära att drabbas av total härdsmälta men tillslut accepterade jag ändå faktum: Jag kommer helt enkelt inte in till den där boken som kommer att få världen att gå under om jag inte hinner läsa den. Det är bara så det är. Det skulle dröja flera timmar innan sambon var klar med sina föreläsningar och kunde väntas återvända hem.
Det fanns inga dörrnycklar i någon av mina fickor men däremot ett busskort och 20 kronor. Jag köpte en chokladkaka på ICA och åkte sedan in till stan och biblioteket. Där på barnavdelningen, sjönk jag ned i en undangömd fåtölj och smögåt choklad medan jag läste Ture Sventon i London. (OBS! Jag förespråkar inte alls att man ska äta på bibliotek. Det borde vara spöstraff på att äta eller prata på bibliotek, det är min fasta övertygelse. I vanliga fall.) Detta kallas att regrediera och ibland kan det vara nödvändigt. Allt medan chokladkakan krympte och herr Sventon bedrev sina spaningar i London-dimman magrade isbjörnen på mitt bröst, krampen släppte och jag blev riktigt lugn och harmonisk. Efter en stund stoppade jag, lite förstrött ned handen i fickan på koftan och snuddar vid … lägenhetsnycklarna! Och jag svär vid den gud, vars existens jag just har bevisat, att där låg de inte när jag stod utanför dörren hemma. Jag kunde inte annat än tolka detta som att någon/t hade tänkt att ”nu är det banne mig dags att hon lugnar ner sig lite.”
Något omtumlad, men fortfarande lugn och harmonisk, åt jag upp chokladen, läste ut Ture Sventon, åkte hem och gav mig på den obegripliga grekboken igen. Den var inte alls lika obegriplig nu längre när man andades normalt.
Så var det med det gudsbeviset.
Och att lugna ned en hysterika är väl inte att jämföra med att flytta en ö fyra meter men det är betydligt hälsosammare.
Veckans dikt är av Anna Greta Wide. Igen. Apropå gudsbevis.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Precis som när min svala försvann oförklarigt. Ibland händer saker som vi inte kan förklara och det är ingen ide att ens försöka. Man ska inte ha kontroll på allt är min uppriktiga mening.

Populära inlägg