Skänken

I söndags var det meningen att vi skulle åka till den berömda svansjön Tysslingen och insupa fler vårtecken i form av ett antal tusen svanar. Vi skulle bara skruva ihop skänken från helvetet först.
Det här med att man ska akta sig för att hamna i helvetet, det är bara ett tryckfel, kan jag berätta.
Man ska inte HANDLA i helvetet, det är så det ska vara.
Men nu hade vi ändå varit där och inköpt en skänkjävel, så nu var det bara att bita ihop. Och skruva. Har man tagit fan i båten får man ro honom i land, så att säga.
Efter ett tag insåg vi att vi inte skulle hinna med några svanar den här söndagen.
”Ja, ja. Vi gör klart det här och sen får vi väl ta ett glas vin och sätta oss och titta på skänken och njuta av den.” sa vi käckt till varandra och skruvade vidare.
Efter ett tag insåg vi att vi inte skulle hinna med något vin den här söndagen. Att njuta av skänken var inte längre något vi talade om. Eller betraktade som möjligt.
Klockan nio igår, måndag kväll, blev den klar och baxad på plats. Vi hade visserligen hunnit jobba lite också men ändå. Först idag har jag kunnat njuta av vårt verk. Men något vin har jag inte fått.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Man kan tro att det ska vara lätt och gå fort att få ihop en sån grej men det kan kännas som om det fattas flera puzzelbitar. Det finns ingenting som kan få en att svära så in i norden.
Tidsoptimist blir man också och tror att det ska gå fort.
Nu står den där och jag tycker verkligen att ni gjort rätt för ett glas vin.
Skatan sa…
Ni skulle sannerligen behövt ett glas vin "under resans gång" ... men då kanske inte skänkhelvetet stått färdigt att njuta av ännu.

Kram!
Loll sa…
Dylika projekt kräver vin, medan man utför dom!
Jag skruvade ihop 4 byråer i ett svep så jag vet! Kram

Populära inlägg