Etiketter

Born to be wild 2

Vid den här tiden på året - en dryg vecka innan semestern - brukar jag ägna mig åt funderingar och skriverier om att det är nödvändigt att oroa sig för att besvärja de onda makterna som hotande står på lur inför den stundande semesterresan.

I år är det inget sådant. Inget alls. Jag oroar mig inte för någonting. Inte heller oroar jag mig för att jag inte oroar mig. Det brukar jag ju annars ägna stor möda åt. I år bara lääääääääängtar jag!

Är inte det oroväckande?



Jag tänker bara på friheten. Friheten och rörelsen. Rörelsen inom- och utombords.
Och att jag, när jag kommer hem - för jag antar väl att jag måste komma hem, även om det inte riktigt ingår i den bild jag vill ha för ögonen, där jag bara susar vidare, vidare på en väg som liknar den ovan - ska jag putsa upp den numera ökända Bourgogneboken.
Nej, nu måste jag lyssna på Born to be wild igen och känna fartvinden.
Etiketter:

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Det tar sig. Det tar sig. Har du månne gått kurs i positivt tänkande. Klart att allt blir toppen och att du kommer hem med massor av energi och skriver klart boken jag väntat så på. Jag har aldrig varit i Frankrike och kan inte prata franska så det ska bli spännande att höra din berättelse.
8 juni 2012 kl. 17:10
Lisbeth sa…
Härligt du har kommit en bit på väg. Domedagen är längre bort än vanligt. Så skönt att ha resan att längta till det behövs för här hemma är det inte så lustigt att semestra just nu.
Så klart att allt kommer att gå bra vad jag förstår av dina inlägg så är du resvan. Man tar dagen som den kommer och löser allt om det blir problem
Kram
9 juni 2012 kl. 19:44
Skicka en kommentar

Populära inlägg