Hösthaiku

 

 

 

Genom mitt skallben

kör luften sin vassa pil

en kil av klarsyn

 

 Övermogen frukt

löses upp på gräsmattan

Allt står på sin spets

 

Trädgårdens blommor

sekunden innan döden

doftar de starkast

Höstens skarpa kniv

skär lönnarna blodiga

Tydliggörande

 

 

 

Jag tycker om hösten. Så är det och jag tänker inte be om ursäkt för det. Även efter en så här dålig sommar så tycker jag det inger en viss frid när den där skärpan i luften infinner sig. Lönnarna på gatan har blivit lite svedda i topparna och rönnarna på gården är tunga av bär.

Egentligen var det väl ganska dumt att boka en resa till Rhodos i september som är min favoritmånad hemma i Sverige. Men nej, jag tänker sälja den till högstbjudande, ni kan ta det lugnt.

Jag skriver några hösthaikun istället. Och veckans dikt blir en hösthaiku av Tranströmer.