Open art

 

 

En morgon tidigt i somras hajade jag till när jag, på väg till jobbet, fick syn på tre gigantiska änder som i godan ro flöt omkring i Svartån. Egentligen blev jag inte så förvånad, jag vet ju att denna sommar är det Open art-sommar i stan. Open art är ett återkommande projekt i Örebro som går ut på att konstnärer från hela världen, bokstavligen, "ställer ut" sina verk runt omkring i stan. Förra gången var 2011 och det stora konstverket, på flera sätt, det året var den gigantiska kaninen på Stortorget.

 



Årets "snackis" är den åtta meter höga pinkande pojken: Badbad boy av Tommi Toija. Det är förmodligen också det mest fotograferade konstverket. Jag passerar det så gott som dagligen och det står alltid någon med en kamera eller en mobil i högsta hugg på bron i närheten.

 

 



Här ovan pågår arbetet med en annan "snackis": en 38 meter lång tejptunnel, skapad av konstnärsgruppen Numen/For use. Mina arbetskamrater och jag träffades härom kvällen vid ena änden av tunneln för att få en guidad rundvandring bland konstverken. Vår ciceron var Lars Jonnson, en av grundarna av Open art. Han är en man som har de där avundsvärda egenskaperna att vara totalt närvarande och oerhört engagerad och engagerande. Han skulle kunna få en gråsten att bli fascinerad av Open art.

Till en början, berättar Lars, var det meningen att man skulle kunna krypa genom tejptunneln och komma ut vid slottet men det stod i några gamla statuter att slottet inte fick invaderas, så nu kan man bara krypa ungefär till mitten av tunneln, som är öppen under ett par timmar varje dag.

 

 

 



 

Lars verkar dessutom vara en hejare på att få konstnärer från hela världen att vilja komma till Örebro av alla okända platser i världen. I år finns det 90 verk på Open art-kartan och förutom svenska konstnärer finns det representanter från Finland, Danmark, Spanien, Tyskland, Kina, Estland, USA, Toga, Kamerun, Mexico och Brasilien. För att bara ta några exempel. Gruppen som gjort tejpen är från Kroatien och Österrike. Narvalen på bilden ovan är gjord av den belgiska Roa som tydligen är en mycket berömd gatukonstnär. Valen svängde han ihop på en och en halv dag med hjälp av en lift och en roller på en pinne, enligt Lars.



 

 

Några av mina favoriter är den vägglösa lägenheten av Tea Makipää och gubbarna i vallgraven av Isaac Cordal.

 

 

 

 

Den stora ankan av bildäck av Villu Jaanioo har jag inte riktigt bestämt vad jag tycker om ännu

 

 

men den här blomroten av plaströr av Yi Zheng Lin tycker jag däremot odelat om. Den är en del av en skog i liknande material. 

Det roliga med Open art är att man plötslig börjar titta sig omkring i sin stad på ett helt annat sätt än vanligt. Det är så lätt att bli hemmablind och stänga av sinnena. Nu när man gå och letar konstverk och är lite mer öppen för intryck lägger man plötsligt märke till hur vackert det är och hur många märkliga detaljer som finns där hela tiden utan att man ser dem.

 

Min absoluta favorit bland verken står inne på slottets gård. Det är något bland det häftigaste jag har sett. Jag har filmat det, men förtillfället trilskas blogger och vill inte alls lägga upp filmen. Förhoppningsvis kommer b på andra tankar snart för det måste ses och visas. Så enkelt är det.

Får jag inte till det får ni helt enkelt åka till Örebro och titta själva.