Svenskarna och vädret
Förra veckan var vi nere i lägenheten i Palma och "vinterbonade" lite. Det hela bestod mest i att vi placerade ut så kallade "torrbollar" lite här och var för att de ska suga upp fukten.
På Mallorca är det en ovanligt varm och vacker höst. Temperaturen låg strax under 30 grader och solen sken från en molnfri himmel. Bara en av dagarna var det lite moln och blåsigt. Den dagen träffade P advokaten som har hand om våra "affärer" i Palma. Hon beklagade att det var ett sådant skitväder, men enligt prognoserna skulle det bli bättre dagen därpå. P skrattade glatt och sa att hon skulle bara veta hur det var i Sverige just nu.
I Sverige just nu är det värmerekord för den här tiden på året. Även i Sverige är det en ovanligt varm höst. Om den är vacker ska jag låta vara osagt.
Det har slagit mig hur ofta vi pratar skit om det svenska vädret när vi berättar för "utlänningar" om vårt land. I somras pratade jag om Sverige med grannarna i vårt hus i Palma. De är ett ungt par, där tjejen blev eld och lågor när hon fick höra att vi var från Sverige. Hon drömde om att resa dit. (Jag ångrar att jag inte frågade henne varför.)
"Men det är väl väldigt kallt?" frågade hon.
"Jaa, väldigt, väldigt kallt." svarade jag med enfas denna rekordvarma sommar då det var lika varmt i Sverige som i Spanien och jag stapplade hem från jobbets klimatiserade tillvaro till vår igenbommade, svala lägenhet så fort jag kunde. Vägen däremellan var ett brinnande gehenna.
Varför gör vi sådär? När vi beskriver Sverige (Nu kanske detta är något som vi lider av bara i min familj, vad vet jag.) talar vi främst om kyla, snö och mörker. Vi nämner sällan eller aldrig de långa ljusa vårkvällarna och sommarnätterna, doften av nyslaget hö och badsjöarna, de djupa skogarna och de första vårblommorna. Varför gör vi inte det?
På Mallorca är det en ovanligt varm och vacker höst. Temperaturen låg strax under 30 grader och solen sken från en molnfri himmel. Bara en av dagarna var det lite moln och blåsigt. Den dagen träffade P advokaten som har hand om våra "affärer" i Palma. Hon beklagade att det var ett sådant skitväder, men enligt prognoserna skulle det bli bättre dagen därpå. P skrattade glatt och sa att hon skulle bara veta hur det var i Sverige just nu.
I Sverige just nu är det värmerekord för den här tiden på året. Även i Sverige är det en ovanligt varm höst. Om den är vacker ska jag låta vara osagt.
Det har slagit mig hur ofta vi pratar skit om det svenska vädret när vi berättar för "utlänningar" om vårt land. I somras pratade jag om Sverige med grannarna i vårt hus i Palma. De är ett ungt par, där tjejen blev eld och lågor när hon fick höra att vi var från Sverige. Hon drömde om att resa dit. (Jag ångrar att jag inte frågade henne varför.)
"Men det är väl väldigt kallt?" frågade hon.
"Jaa, väldigt, väldigt kallt." svarade jag med enfas denna rekordvarma sommar då det var lika varmt i Sverige som i Spanien och jag stapplade hem från jobbets klimatiserade tillvaro till vår igenbommade, svala lägenhet så fort jag kunde. Vägen däremellan var ett brinnande gehenna.
Varför gör vi sådär? När vi beskriver Sverige (Nu kanske detta är något som vi lider av bara i min familj, vad vet jag.) talar vi främst om kyla, snö och mörker. Vi nämner sällan eller aldrig de långa ljusa vårkvällarna och sommarnätterna, doften av nyslaget hö och badsjöarna, de djupa skogarna och de första vårblommorna. Varför gör vi inte det?
Kommentarer
ha en fin vecka o kram på dig