Ur resedagboken

Det burgundiska vinet är ett mycket vackert vin. Den där ljust rubinröda färgen som inte är lika påträngande "blaffig" som färgen hos de mörkare opaka vinerna är. Genom bourgogneviner kan solen blixtra. 

Fast egentligen är det som vackrast när det ännu inte tappats på flaska, när det fortfarande växer på de böljande kullarna. 

När vi är i Bourgogne den här gången är det skördetid. Plockarna går i rader på sluttningarna och bär druvorna i korgar på ryggen. 

Vid 18-tiden på kvällen är det liv och rörelse i den lilla byn Volnay. Plockarna återvänder från odlingarna i minibussar. De har ölflaskor i händerna och gastar till plockare i andra bussar. Vid terrassen vid torget står tre kvinnor i förkläde och tar igen sig med armarna korsade över magarna. Det är de som har lagat mat till plockarna. Vinbönderna kör in sina traktorer på gårdarna och stänger grindarna om dem. En brun hund slingrar sig mellan alla benen och ett par turister kommer ut från en av gårdarna som annonserar att de har öppet för försäljning och provsmakning. De har en vinflaska i handen. 

Den dagen då vi besöker vår favoritvinbonde herr Boilliot har han varit klar med skörden i tre dagar. Vinet ligger och jäser i tunnorna i hans källare. Herr Boilliot är glad och avslappnad och håller på att kärra ut vinlådor för glatta livet till ett engelskt par som har köpt bilen full. Det gör vi också, nästan.