Novembersol?

Novembersol skriver Tranströmer. Någon sådan sol har jag inte sett till. Vårt län har haft något slags bottenrekord närdet gäller soltimmar denna månad. Det har varit mörker och regn hela november. Det är inte meningen att vi ska vara vakna under sådana här förhållanden. Det kan inte vara meningen. 

Vi behöver detta, har man sagt mig. Vi behöver detta för att återhämta oss. Och visst, jag har ju skrivit tidigare om hur stressande det är på sommaren när man ska njuta så vansinnigt hela tiden att man blir alldeles slut. Jag tycker bara att det är konstigt att man blir så trött av att återhämta sig

Som av en händelse hittar jag detta citat av Albert Camus:
Mitt i den kallaste vinter insåg jag till slut att inom mig fanns en oövervinnerlig sommar. 

Jag ser för mig en inre trädgård, en sommarträdgård, där man kan gå barfota över gräset, gunga lite stillsamt i en vitmålad trädgårdsgunga. Jag försöker hitta den där trädgården inuti mig men det går inte. Jag känner mig mer som en kompos. En kompost på senhösten, full med ruttnande äpplen och multnande löv. Det känns som jag luktar lite som en kompost också. Men det kanske är ett tecken på att jag återhämtar mig, trots allt. Förr eller senare blir det kanske lite fruktbar jord av mig.