Hjärnan och fingrarna

TILL FINGRARNA
Å, dessa fingrar,
hur ofta tvingas de inte
slava för en kall hjärna
och en död kropp!
Om jag läte bli att skriva
förrän de börjar viska,
hur goda skulle inte dikterna bli!
När de börjar tala i eldstungor!

/Olav H Hauge

Veckans dikt är skriven av en ganska ny bekantskap för mig: norrmannen Olav H Hauge. Jag har kommit över en tunn liten skrift och gillar i stort sätt varenda dikt i den, särskilt den ovanstående.

Själv är jag nu en gång alldeles för osäker på mitt flöde för att vänta på att fingrarna ska börja viska, innan jag börjar skriva. Jag tänker att om jag inte hela tiden försöker kanske det sinar det där som flödar.

Fast jag har faktiskt provat en gång. Vi var på Rhodos i två veckor en sommar och då hade jag som projekt just att inte formulera allt jag såg. Jag skulle bara vara. Det var en period när jag var oerhört less på allt jag skrev. Första veckan skrev jag inte ett ord och det gjorde mig faktiskt inte särskilt nervös, jag lyckades med att bara vara där, i nuet, så där som man alltid pratar om att man ska vara. Men sedan började det liksom tränga sig på en massa saker som helt enkelt måste skrivas ned; skäggiga gubbar som såg ut som sjökaptener vid poolen, en Kerstin Thorvall-look alike och ett omaka par i baren under trädet. Så inte sinade det, inte. Men det räckte inte för att övertyga mig om att det alltid ska komma något om jag inte tar i lite.

Fast jag gillar verkligen den där känslan när det plötsligt kommer något ur händerna när jag satt mig ned och skrivit fast hjärnan känts kall och fingrarna stumma. Det där som jag inte hört minsta viskning, inte ens ett mummel om från de där fingrarna som nu skriver som av sig själva  Jag blir alltid lite hög av att upptäcka att sådant som jag inte hade en aning om att det fanns nu står där på pappret framför mig. Det är sådant som får mig att  vilja klänga upp i fören på stora båtar och hojta att jag är The king of the world.

Fast jag tror att det där sitter i hjärnan mer än i själva fingrarna och det borde gälla flera saker, inte bara skrivandet. Tänk vilka fantastiska saker som skulle kunna välla fram ur huvudet om man inte tänkte så mycket vad man skulle prestera utan bara satte gjorde, och öppnade rätt lucka.



Kommentarer

TantGlad sa…
Bra skrivet. Ett intressant inlägg och tack för det.
Ha nu en toppentorsdag. Snart helg. Tiden går fort.

Kramiz.
skogsnuvan sa…
Tycker nog att du får fram väldigt mycket men som jag sagt förut Ta tag i din bok innan jag försmäktar av nyfikenhet.

Populära inlägg