Dofter ur det förflutna

Jag står inne på tebutiken med deras största sil i handen. Det är den jag gått in för att köpa, men man kan ju lämna en tebutik utan te. Det var länge sedan jag drack rom-te, så jag bestämmer mig för ett hekto av detta. Jag är helt oförberedd på det som händer när butiksbiträdet öppnar locket på den stora aluminiumburken. Upp ur burken far ett och ett halvt år av mitt liv och kastar sig över mig utan förvarning.
   Plötsligt är jag drygt tjugo år tillbaka i mitt liv och sitter vid skrivbordet i Uppsala och tittar ut över Flogsta vårdcentral. Jag dricker rom-te ur en gigantisk gul kopp från Cervera och skriver på min elektriska skrivmaskin. Jag kan också sitta i en grönrutig soffa, tillsammans med samma gula kopp, och titta på Rederiet i tjock-TV:n.

Dessa doftminnen. Hur en doft äger förmågan att dra samman splittrade ting och återskapa en tillvaro ur det förflutna, så till den grad att det känns som vore den verklig igen. Det tar mig några minuter att komma till sans och tingen att långsamt glida isär och bort till sin nuvarande plats: Skrivbordet står i mina föräldrars hobbyrum och min pappa sitter där och sorterar sin frimärkssamling. Den grönrutiga soffan står i ett uterum som tillhör vänner till mina föräldrar och kvinnan i familjen ligger där och läser böcker. Skrivmaskinen är kastad i en container för elektronik på återvinningscentralen. Tjock-TV:n är kastad i en annan container på en annan återvinningscentral. Rederiet är nedlagt. Den gula koppen är slagen i spillror mot ett vardagsrumsgolv i utkanten av Örebro.
Bara Uppsala ligger där det alltid har legat.

Att laga till teet och dricka det ur den ostindiakopp som jag ännu inte slagit sönder, ger inte alls samma flashbacksupplevelse. Uppsalas vatten är mycket mer kalkhaltigt än Örebros och en av de första skillnader jag uppmärksammade mellan dessa städer var just detta att rom-teet inte smakade likadant.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Visst är det märkligt att dofter har en förmåga att väcka minnen som inget annat. Jag får alltid ett minne när jag luktar på påskliljor. På vår affär fanns det ballonger när jag var liten och i öppningen satt det ett lakritsrör. När man blåste i det luktade av gummit och lakrits och den doften är precis samma som påskliljor och när jag luktar på påskliljor så minns jag vår gamla affär och Martin som stod där i sin rock och sålde varor. Minns till och med min förväntan när man stod där. Skulle man få något gott tro?

Populära inlägg