Leva långsammare

Något väster om Palma, i Genoa finns en droppstensgrotta som är öppen för besökare. Grottan visas av en medelåldersman som också driver restaurangen i anslutning till grottan, tillsammans med någon som gissningsvis är hans fru. Inför visningen möter man upp med mannen utanför grottmynningen.
"Hello!" säger vi
"Photo is allowed." svarar han.
Just detta att man får fotografera är väldigt viktigt för vår guide. Vi har varit i grottan vid två tillfällen. Den andra gången hade vi ingen kamera med oss något guiden hade svårt att komma över. Som tur var, var ett ungt, italienskt par med på turen och de hade kamera med sig. Vid varje vacker stalaktitskulptur tvingade guiden den generade flickan att posera så att pojkvännen kan ta en bild.

Guiden hetsar på genom visningen, både med fotograferandet och på vägen mellan de olika stoppen. Under det första besöket, när vi hade kamera, fick P ta bilderna medan jag mest koncentrerade mig på att inte bryta benen. Då gick det ändå fortare eftersom vi hade med oss ett gäng fulla danskar på turen. Det gällde att ta sig igenom grottan utan att någon kom till skada, danskar eller stalaktiter.

Stalaktiterna (och stalagmiterna) tar det betydligt lugnare. Det tar dem 90 år att växa en centimeter. Jag vet inte om stalaktiter (eller stalagmiter) läser poesi men de har i alla fall de tidsmässiga förutsättningarna för att låta sig uppskatta den.




Efter besöket äter vi Pamboli under vinrankorna i den mysiga restaurangen. I stolen bredvid min ligger en av restaurangens röda katter och sover som om han hade all tid i världen. Katter borde också läsa poesi. Eller också kanske de inte behöver det. De kan redan allt det där som vi människor behöver läsa poesi för att lära oss. Åtminstone när det gäller hur man förhåller sig till tid.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Så länge sedan jag besökte dessa grottor. Jag hade nästan glömt bort det. Tur du påminde mig om det. Katter dom kan verkligen ta det lugnt dom.

Populära inlägg