Oändliga sjok av tid och det ologiska i livet som helhet

 

                  

Det är tio år sedan idag, exakt idag, som jag första gången kom till Bourgogne, eller i alla fall den delen av Bourgogne som jag menar när jag talar om mitt Bourgogne. Jag hade vansinnig huvudvärk och blev förolämpad av en hotellvärdinna för att jag pratade dåligt franska. Men det där kommer man att kunna läsa om, om min Bourgognebok någonsin blir klar, så det tänker jag inte skriva om här.

 

När jag tänker på att det är tio år sedan jag första gången kom till Bourgogne tänker jag på hur lång tid en tio års period faktiskt kan vara. Allting som har hänt under de där tio åren: De åtta resorna till Bourgogne, resor till andra platser Rhodos, Kreta, Lübeck, Norrköping, Barcelona och Köping. Jag har nästan drunknat i Turkiet (åtminstone om man frågar mig. Jag har jobbat på fyra olika platser, lärt mig vad Bankgirocentralen är och en spanjolett är, flugit ballong. Utvecklat fyra sorters värkproblematik, gått upp och ned i vikt. Serverat tårta på torget, gått kurs i att leda utan att vara chef, definitivt slutat att sjunga i kör. Börjat blogga. Och mer.

 

 

Allt detta som man inte hade en aning om att man skulle göra. Att detta skulle hända mig.

Att jag skulle fira tioårsjubileet av mitt inträde i Bourgogne med att åka till Mallorca hade jag heller aldrig kunnat föreställa mig för tio år sedan, eller för tre år sen för den delen.

Efter alla år vi har pratat om att vi borde flytta till Bourgogne och så köper vi lägenhet på Mallorca.

När  P först hörde talas om den här lägenheten, och undrade om jag var intresserad av en lägenhet i Palma sa jag bestämt nej. Han var inte heller så intresserad, eftersom den låg fel. Idag är jag mycket intresserad av att ha lägenhet i Palma och vi vet också att den ligger precis rätt. För Palma känner jag kanske inte är samma svärmiska besatthet som jag känt för Bourgogne, men ändå. Jag talar om den som min stad och jag längtar efter den när jag inte är där; att sitta på paseon och äta indiskt med bilarna kör förbi så det viner runt öronen, lyxjakterna guppar i vattnet och katedralen lyser på andra sidan viken, handla i saluhallen och dockskåpsbutiken, sitta på balkongen och skriva, gå vilse i gränderna. Att inte åka till Bourgogne ett år känns inte som samma katastrof som det en gång gjorde. Inte när man kan åka till Palma.

 

 

Och att en människa som betraktar det som en katastrof  att inte åka till Bourgogne har det oförtjänt bra behöver jag väl inte ens skriva. Inte ens de där fyra värkproblemen är väl att betrakta som katastrofer. Makterna har godheten att bara låta det värka på ett ställe i taget, även om det alltid gör ont någonstans.

 

 

----

På tal om tid som gått så är det min barndomskamrat Ulles 40 årsdag idag. Grattis och hoppas du får en härlig dag.