90-talet

Temat för årets nostalgikalender kommer att vara 90-talet. Egentligen vill jag inte riktig gå med på att 90-talet hör till nostalgins tidevarv. Det är ju inte så länge sedan. Det var nyss, det var en livstid sedan.

80-talet var ju också så mycket ”roligare”. Man kan se tillbaka på sig själv på 80-talet med ett roat leende, skaka på huvudet och tänka ”Ja, du lilla vän. Hur kunde du tycka att det var så snyggt med cerise plastklipps och tycka att det här var en bra låt: 



90-talet är svårare. Det var ju så mycket som var på allvar, detta ironins årtionde. Så mycket av 90-talsmusiken som jag fortfarande tycker är bra. Vilket förvisso kanske får någon annan att le roat, skaka på huvudet och tänka ”ja, du lilla vän…” Jag hittade Bodil Malmsten och Majakovskij på 90-talet. Husgudar som följt mig sedan dess och som fortfarande är lika viktiga.

90-talet var ett intensivt årtionde. Under 90-talet gick jag från 15 år till 25. Det är en intensiv tid i varje människas liv, oavsett i vilken tidsepok den inträffar. Trots det tyckte jag under långa perioder, kanske mesta delen av den här tiden, att det var totalt stendött, att jag bara gick och väntade på att det verkliga livet skulle börja. Och ändå:

På 90-talet överlevde jag högstadiet, tog studenten, åkte slalom för första och enda gången.

På 90-talet sjöng jag i fyra olika körer, men inte samtidigt, jag förlovade mig och slog upp förlovningen, jag lärde mig teckenspråk och glömde bort det.

På 90-talet skulpterade jag i lera på lördagsmorgnarna under en period, jag flyttade hemifrån, till Uppsala, till Örebro och till P.

Under hela 90-talet lärde jag mig aldrig att förstå Pythagoras sats eller räkna ut procent, trots att jag verkligen försökte - åtminstone ibland. Jag jobbade på bokbuss, och med att sortera gamla ben.

På 90-talet läste jag Dostojevskij i en busskur invid riksväg 49. Jag fick ångest och magkatarr och det gick över. Jag skrev en diktsamling om en groda som utmanade en stor gud, och tappade bort den.

På 90-talet lärde jag mig datorn och Internet och började läsa litteraturkunskap. Jag gick en skrivarkurs i Stockholm, jag bilade till Norge med mina vänner och skrålade Orup-sånger hela vägen dit, på 90-talet.

På 90-talet virkade jag en färgglad väst med mormorsrutor och hade den på mig bland folk. Jag åt pinnbröd och dansade långdans till Ronjasångerna och var full på en finlandsbåt.

På 90-talet cyklade jag och min vän till vår hemliga plats och skrev och målade och blev attackerade av en svan. Jag hyrde hus i Frankrike och Toscana och åkte stand up-loopen på Skara sommarland. Min vän och jag pratade livet och drack te hela natten ända tills morgontidningen slog i brevlådan.

På 90-talet åkte jag genom Paris in a sportscar with the wind in my hair tillsammans med P.

Och detta är bara ett axplock av allt som hände, ett axplock av det som hände mig. Runt omkring hade Berlinmuren nyss fallit, Jugoslavien blev det forna Jugoslavien, vi gick med i EG, Estonia sjönk. Ryska ubåtar syntes eventuellt i de svenska farvattnet. 

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Nog börjar man bli lite senil för jag minns inget just bara att man jobbade och jobbade och jobbade och dansade och dansade

Populära inlägg