En uppdatering

"Har du inte skrivit någonting sedan den 16:de! Du måste ju uppdatera! Till och  med jag som är part i målet håller ju på att tröttna." säger P som, efter att inte ha brytt sig om min blogg på 13 år, plötsligt blivit en intensiv besökare. 

"Vill du att jag ska gå in och skriva något?"

För ett ögonblick känns tanken frestande. Det skulle vara kul att se vad det skulle bli. Men sen tänker jag att han får faktiskt skaffa sig en egen blogg. Min blogg är min! Även om det är en tom blogg. 

Den där omtalade tomheten som ska infinna sig efter att man avslutat ett större projekt har jag inte riktigt känt av. Bara förvirring. Vad gör jag nu? Eller snarare, hur griper man sig ann något annat. Det där som snurrar i huvudet hittar inte ut genom händerna och ner på vare sig papper eller skärm. 

Men läser gör jag. Vältrar mig just nu i Katarina Smirnoffs triologi. Har precis läst ut Jag for ner till bror och gått direkt på Vi for upp med mor. Det går inte att sluta. Jag gillar hur hon liksom spikar fast meningarna på sidorna. Det är inga utbroderande krusiduller utan rakt på. Inledningen till Jag for ner till bror är kanske bland de bästa jag läst: "Jag for ner till bror. Tog bussen längst kusten och hoppade av vid efyran. Sedan gick jag mot byn." Bara så. Pang, pang, pang.

Jag gillar språket och den obehagliga berättelsen. Och jag formligen älskar huvudpersonen janakippo. Denna kantiga och trasiga, starka person som så envist framhärdar genom livet, på sin egen väg, trots allt. Jag gillar att hon inte håller på så mycket med sitt utseende, att hon jagar och kapar ved och är vad en del skulle kalla okvinnlig men ändå inte. Jag är glad att jag får umgås med henne i en och en halv bok till. 

Under tiden funderar jag på om jag inte åtminstone ska ändra layouten på bloggen.