Skönlitteraturen är det enda färdmedel som passar mig numera

säger Kristina Lugn i sitt sommarprogram från 2004.

Och vilket färdmedel det ändå är. Detta hittills Palmaresefria år rester jag för fulla basuner (Ett uttryck jag tycker vi använder alldeles för lite). Samtidigt som jag är på väg till Bohuslän tillsammans med Janakippo i Sen for jag hem tuffar jag fram över Norska havet på väg mot Spetsbergen tillsammans med Andrés polarexpedition med hjälp av ångbefälhavare Hugo Zackaus dagbok. Vi far långsamt för dagboken är handskriven med snirklig skrivstil. Därför hinner jag emellanåt att besöka Balbec och spana efter den tid som flytt eller ta en Merry på en mjölkbar med Lotta och Giggi i Merri Wiks flickböcker. Och allt som oftast tittar jag in på Avlivningskliniken Tusenskönan (av Martina Montelius) för ett gott skratt. 

Jag läser många böcker samtidigt och kan på så sätt vara på många platser, och världar samtidigt. Eller åtminstone nästan samtidigt. Det går i alla fall snabbare att förflytta sig emellan Spetsbergen och Paris via böcker än något annat känt färdsätt. Det ska väl vara spöktransferens då. Men kan man resa i tiden på det sättet, jag bara frågar?



Kommentarer

skogsnuvan sa…
Jag läser i din bok varje kväll och den är som en god karamell som man ska suga sakta på och känna efter och se framför sig hur det var. Att katten Morris är avundsjuk på boken och puffar och försöker komma emellan göra att det tar lång tid men det är bra. Det ska njutas sakta.
Annars är det ingen njutning just nu för det är knappt varmgrader och blåser isvindar och vattnet i sjön är nu bara 17 grader. Det har regnat 25 mm sedan igår och faktiskt är det nästan mörkt ute. De ljusa nätterna börjar ta slut tyvärr. Nej nu ska vi vara glada. Min son kommer från Skåne imorgon.

Populära inlägg