Besatt? 2

 Det är farligt att virka i sängen. Åtminstone om man gör det precis innan man ska sova. Man blir alldeles för upphetsad och lycklig över hur roligt det är att virka för att komma till ro. 


Varje semesterresa blir jag lite inspirerad så där i största allmänhet och skriver långa listor på olika projekt jag ska dra igång när jag kommer hem. 
Det behöver inte vara stora projekt, det kan vara allt från att skriva dikt varje dag till att köpa nya matlådor i glas istället för plats, sluta dricka kaffe eller börja meditera. 
I listan från senaste semesterresan hade jag fram till förra veckan bara en punkt kvar att ge mig i kast med: "Virka filt av mormorsrutor."

"Jag har köpt garn"! berättade jag för P. 
"Va!?"
"Ja, jag ska ju göra en sådan här." Jag visar ett klipp från Instagram där en kvinna stolt håller upp en stor filt gjord av virkade "daisy granny square". 
"Aha."  
Jag anar ett skeptiskt drag i ansiktet på min sambo. 
"Tror du inte att jag klarar det?
"Jo, den kommer nog att ...påbörjas."
Eftersom jag har ett visst mått av självinsikt hade jag faktiskt bara köpt tre garnnystan till att börja med, inte till en hel filt. Ännu. Och det finns alternativa utvägar. 
"Om man inte orkar hela vägen kan man göra en sån här!" Jag visar P en film på hur man gör en väska av mormorsrutor. 
"Joo, den kommer nog också att påbörjas."
Jag känner mig en smula förorättad när jag lägger mig i sängen med nystan och virknål. 
Snart blir jag emellertid på gott humör igen. På ett nästan vansinnigt gott humör faktiskt. Det här är ju så roligt. Att se hur det växer fram en blomma i en fyrkant bara genom att man krokar runt det här garnet litegrann, det är ju en fantastisk känsla. Man kan inte må bättre av att äta lyckopiller. 
När jag är klar med en ruta visar jag den för P med en känsla av "Vad sa du nu då!" som om jag redan vore klar med hela filten. 
"Jag måste ta en instabild!" Jag far upp ur sängen och börjar leta efter telefonen. 
"Ja, verkligen." mumlar P. Det låter som om han är på väg att somna. 

Själv ligger jag vaken i över en timme och fantiserar om virkning. Jag tänker på alla filtar jag ska virka framöver. Vilka olika färger jag ska använda. Alla jag känner ska få virkade filtar i julklapp. 
Länge ligger jag och grämer mig över hur liten min bekantskapskrets är. Alla kommer ju att vara överhopade med filtar innan jag hunnit ge allt jag har att ge inom filtvirkningens konst. 
"Kanske kan jag skänka till Stadsmissionen?" tänker jag. Gäspar lyckligt över denna strålande idé och somnar äntligen. 



Kommentarer

Lise-Lotte sa…
Välkommen till virkträsket! Har man väl hamnat där så är man fast, och jag tror din käre P kommer att ändra sin uppfattning vad det lider när han ser vad du åstadkommer.
skogsnuvan sa…
Ser ju fint ut hitintills. Jag kan varken sticka eller virka. Min mamma var en mästare på båda grejorna och varför skulle jag göra det när hon stickade och virkade fina kläder till mig hela tiden. Så nu ångrar jag att jag inte lärde mig för det ser kul ut. Dessutom är jag vänsterhänt så det blev lite bak och fram. Mest av allt var det nog att jag inte var så intresserad.
Att hämta inspiration när man är på semester förstår jag. Eftersom jag inte är på semester utan är hemma så får jag inga ideer utan vandrar bara på omkring i trädgården och hittar inte på något nytt.
Soldansare sa…
Liselotte: "Så illa är det väl inte" är det närmsta ett godkännande jag fått från herr P. :)

Skogsnuvan: Jag är också vänsterhänt, men bara när jag skriver eller äter med sked. Virkar gör jag med höger. Så jag är både fram- och bakvänd. Tycker att du skapar mycket fint i din trädgård, så lite inspirerad måste du väl ändå bli ibland.

Populära inlägg