Tidsandan och jag

Jag upplever i de flesta sammanhang att jag inte passar in, att jag befinner mig lite på sidan av. Emellertid avviker jag inte tillräckligt mycket för att vara riktigt udda. Det går att umgås med mig i flera minuter utan att man märker hur underlig jag faktiskt är. (Tror jag.) Trist och lite halvdant. Ditt tal ska vara ja, ja eller nej, nej allt däremellan är av ondo, står det i Bibeln.  Men jag är som sagt något av ett Tja. 

Det har dock hänt att jag, av rena tillfälligheter råkat passa in i tidsandan. 

Första gången var i mitten av 90-talet när jag av en händelse hade ett ganska långt och risigt hår precis när grungen hade sina glansdagar. Jag kunde till och med göra lite av en grej av att jag inte tvättade håret mer än en gång i veckan. Nu hade det inte så mycket med modemedvetenhet att göra som en överdriven oro för att håret skulle slitas ut om jag tvättade det för ofta. 

Den andra gången var i slutet av 00-talet när alla människor skulle ha en blogg. Då hade jag också en blogg. Jag har fortfarande en blogg (uppenbarligen) men håret har jag klipp av mig.

Nu verkar det som om det är dags att än en gång vara i fas med tidsandan. Det sker ju med så där 15 års mellanrum.  Jag tänker på att det är så modernt med Brazilian butt lift just nu. Fast det är kanske lite för dåligt med själva "liftet" hos mig.