Mänskligheten 2

Mitt första inlägg om Mänskligheten kan man läsa här . Men strunta i det och läs det här istället, detta är mer positivt. 

Människan är en ond och illvillig varelse, det slog jag fast i det där, ovannämnda inlägget. Ingen varelse kan skapa så mycket vidrigheter och göra varandra så illa som människan.  

Härom kvällen satt jag i en konsertsal och lyssnade på Svenska kammarorkestern och radiokören. Det var uruppförandet av The Divine connection, en sammanflätning av Mozarts rekviem och Arvo Pärts Te Deum. Jag satt där mitt i musiken och tänkte på människans förmåga att också skapa något så magiskt, fantastiskt vackert. Kanske förtjänar hon ändå att existera, denna komplexa art.

Som Wislava Szymborska säger det i sin dikt till konstnären Vermeer. Den inleder här en liten lista av skäl till att människan ändå kan få finnas, skäl att vilja finnas: dikten, konsten, musiken.

Vermeer

Så länge kvinnan där på
Rijksmuse
samlad, i målad tystnad,
dag efter dag häller
mjölken ur kannan i bunken
förtjänar inte Världen
världens undergång.