Nostalgins flygande matta
Förut gjorde jag alltid julkalendrar med nostalgitema här på bloggen. Det var roligt att leta bland gamla klipp och lyssna på Tarzan boy och titta på Oss skojare emellan och Varuhuset.
Men sen började jag tycka att det här med att vällustigt
vältra sig i det förgångna var lite geggigt och … ohälsosamt. En gång i tiden
ansågs ju nostalgi vara en dödlig sjukdom med symtom som dålig sömn,
depression, koncentrationssvårigheter, hjärtklappning, ätstörningar, värk,
magont, andnöd och annat elände. Enligt Leopold von Auenbrugger, en läkare under
1700-talet, blir den som lider av nostalgi tystlåten, apatisk och enstörig. De
suckar och stönar i ett och blir totalt likgiltiga för livet. Och sådan vill ju
ingen bli. Det är bättre att se framåt, eller åtminstone koncentrera sig på
nuet, än att fastna i det förgångna.
Så därför har jag inte gjort någon nostalgikalender på några
år. Av hälsoskäl, så att säga. Både för egen del och för att inte sprida ond smitta
till er andra.
Men så har jag börjat tänka på det här med trösten. Nostalgi
är enligt ordboken också
en njutningsfull längtan hem eller tillbaka till något förlorat, och ibland
behöver man vila i något tryggt och bekant. Vara på goda, kända platser där man
inte behöver oroa sig för framtiden eller tampas med nuet. Platser där man kan
ja, just vila och få tröst. Regrediera en smula. Det gäller bara att inte
fastna för länge på de här platserna. För risken finns, som sagt, att man blir
totalt likgiltig för livet.
Så vilken tid på året passar bättre för nostalgi, en stunds
tröst, än jultiden. En tid som kan vara tung för många. Och vilken form passar
bättre för nostalgin än en julkalender som är tidsbestämd. En kort stunds
nostalgi om dagen, varje dag i 24 dagar. Sen är det slut. Sen kommer
nyårshelgen och det vet väl alla att det är framtidens helg, löftena och
kartritandets helg. Då ska vi ta tag i våra liv och uträtta stordåd.
Men nu är det alltså tröstens och nostalgikalenderns tid, regressionens tid. Ni följer den på egen risk, jag har varnat er. Har ni tur, eller otur, blir ni kanske inte nostalgiska av samma saker som jag. Så, nu far vi iväg på nostalgins flygande matta en stund och minns berättelserna från förr.*
Kommentarer