Vårdsökande

Jag skulle skriva om skolgymnastiken. 

Men sen mindes jag inte varför. 

Sen skulle jag skriva om den fullständigt farsartade, samtidigt Kafka-lika upplevelsen av att försöka få en läkartid i dagens svenska vårdapparatur. 

Men det gjorde mig så ledsen och uppgiven att jag inte orkade gå igenom det en gång till.

Så jag försökte läsa igenom lite text från min bok istället.

Men jag var för arg på vården, ja kanske inte vården i sig den har jag ju inte fått än, men själva vårdsystemet, för att se vad jag hade skrivit. Dessutom är jag i en fas där jag ifrågasätter hela idén i berättelsen så till den grad att jag undrar om det ens är en idé. Varför håller jag på? Hur kan jag ha inbillat mig att jag ska kunna skriva en roman. Det gjorde mig ännu mera ledsen och uppgiven. 

Jag gick och köpte anteckningsböcker istället. Två stycken. Det gör jag alltid när jag känner mig lite nere. Jag har en hel kista full hemma med vackra anteckningsböcker som jag inte vet vad jag ska skriva i. Men jag tycker om känslan av att ha ett lager, av att kunna ta fram och klappa på anteckningsböckerna ibland när det känns lite motigt. 

Och nej, det är inte den åkomman jag söker vård för.