Ännu inga benbrott

...eller andra olyckor. Har inte ens drabbats av den där söndagsmelankolin som jag för ett bra tag sedan så högmodigt skrev att jag hade lyckats bemästra. Det var visst bara något tillfälligt för de senaste söndagarna har den varit åter med full kraft. Ni vet alla de där tankarna om hur fort tiden går och "är det verkligen detta som det är meningen att man ska ägna sig åt" och "jag är så otillräcklig och värdelös" och "där utanför flyger hela livet förbi" osv. Tankar som tar alldeles för mycket ork och tid för att man ska inse att här har jag faktiskt en helt lång, ledig dag för mina fötter och den ägnar jag åt att tänka en massa oproduktiva skittankar som bara dränerarar mig på kraft.

Så ska det inte bli idag. Idag ska jag åka till Willys och handla. Och att handla brukar göra mig väldigt folkilsken. Så folkilsken att jag måste trösta mig med carlettibananer och en god bok när jag kommer hem och det är ju riktigt trevligt.