Fast kanske var det inte bättre förr

Ja, det är den här gnällkärringen i begynnande medelålder som talar igen.
Hon vill minnas att det när hon var barn gick ett program som hette "Oss skojare emellan" (finns det på YouTube?) på tv med den evige Oldsberg som programledare, där vuxna människor åkte vattenruschkana samtidigt som de försökte hälla vatten i rör. Mest vatten i röret vann. Om hon inte minns helt fel satt de här rören på huvudet på programmets domare, men det är det möjligt att hon drömt. Så kanske var kvaliten på tv-programmen inte bättre förr.

Men jag vill också minnas att när jag som barn såg filmatiseringen av Gösta Berlings saga (finns den på YouTube?) så sändes den klockan åtta en lördagskväll. När de för några år sedan sände den igen så gick den klockan 23 en måndagskväll. Alltså vid den tidpunkt när medelålders kvinnor, som väl är de enda som kan tänka sig att titta på detta numera (tillsammans med sina medelålder män) har gått och lagt sig eftersom de ska upp klockan sex morgonen därpå och åka till jobbet.

Hur som helst så såg vi sista delen av säsong fyra av Bläckfisken igår. Herregud, en sådan final. Jag var helt slut när eftertexterna började rulla. Det är inte en serie man bör titta på om man är deprimerad, så mycket kan jag säga. På fyra säsonger har vi inte dragit på munnen en enda gång. Det är en enda lång plåga att ta sig igenom den här serien.
I kväll börjar vi med säsong fem.

Kommentarer

Anonym sa…
Skogsnuvan: En enda lång plåga och ändå är du besatt av att se den?? Kanske det är så att ser man något riktigt bedrövligt så kan man göra jämförelsen och se att man är både lycklig och rikt och trasiga bilar och toaletter som inte fungerar är en baggis.

Populära inlägg