Att våga är att förlora fotfästet en smula
...apropå att förlora sig själv.
Och apropå att förlora sig själv så har jag ägnat stora delar av dagen till att plugga bokföring. Bokföring! Jag, matteateisten, den ekonomföraktande humanisten från gymnasietiden. Detta har det alltså blivit av mig: En bokföringsstuderande.
Nu är det kanske inte höjden av mod att våga plugga bokföring. Det innebär kanske inte ens att förlora sig själv. Kanske handlar det mer om att utvidga sig själv?
Jag är ju nu en gång inte den här personen som ställer upp regler att leva efter (som Carolina Klüft gör, enligt en tidningsartikel jag läst någon gång). När jag var en ekonomföraktande gymnasiehumanist gjorde jag förvisso det. Jag gjorde ett rent religiöst ställningstagande mot matte och datorer (idag har jag suttit vid datorn sedan klockan sju i morse) och jag skulle aldrig någonsin dricka kaffe. Viktiga ställningstaganden om avgörande områden i livet, som ni ser.
Numera vill jag gärna påstå att jag inte sätter upp sådana här regler för att jag vill hålla mig öppen för vart livet för mig och de situaioner som kan uppstå och inte låsa mig vid, måhända förhastade, beslut. Men kanske har det bara att göra med att jag har dåligt karraktär. Jag har ju nu för tiden så dålig karraktär att jag inte lyckas sluta att dricka det där kaffe jag aldrig skulle börja dricka, trots att jag mår ganska dåligt av det.
Hur som helst så ska man ju gilla utmaningar i livet. Så jag ger mig på utmaningen att lära mig bokföring. Vilken daredevil!
Och apropå att förlora sig själv så har jag ägnat stora delar av dagen till att plugga bokföring. Bokföring! Jag, matteateisten, den ekonomföraktande humanisten från gymnasietiden. Detta har det alltså blivit av mig: En bokföringsstuderande.
Nu är det kanske inte höjden av mod att våga plugga bokföring. Det innebär kanske inte ens att förlora sig själv. Kanske handlar det mer om att utvidga sig själv?
Jag är ju nu en gång inte den här personen som ställer upp regler att leva efter (som Carolina Klüft gör, enligt en tidningsartikel jag läst någon gång). När jag var en ekonomföraktande gymnasiehumanist gjorde jag förvisso det. Jag gjorde ett rent religiöst ställningstagande mot matte och datorer (idag har jag suttit vid datorn sedan klockan sju i morse) och jag skulle aldrig någonsin dricka kaffe. Viktiga ställningstaganden om avgörande områden i livet, som ni ser.
Numera vill jag gärna påstå att jag inte sätter upp sådana här regler för att jag vill hålla mig öppen för vart livet för mig och de situaioner som kan uppstå och inte låsa mig vid, måhända förhastade, beslut. Men kanske har det bara att göra med att jag har dåligt karraktär. Jag har ju nu för tiden så dålig karraktär att jag inte lyckas sluta att dricka det där kaffe jag aldrig skulle börja dricka, trots att jag mår ganska dåligt av det.
Hur som helst så ska man ju gilla utmaningar i livet. Så jag ger mig på utmaningen att lära mig bokföring. Vilken daredevil!
Kommentarer
Det är tur att man blir lite klokare och försöker vara mer öppen för saker. Man kan ju missa något viktigt och kul om man tjurar till sig.