Från detta med arbete till något livsviktigt

Nämligen litteraturen.

Har satt tänderna i nya numret av Vi läser där det, förutom om min stora idol Kristina Lugn, skrivs om detta att skriva fiktiva romaner om verkliga personer. Artikelförfattaren är mot men har samtalat med några som är för, bland annat Ann Jordahl som skrivit en roman om Ellen Key som heter Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) och tydligen gör succé. Själv har jag väl inte riktigt tagit ställning även om jag i somras inför turkietresan stod vid pockethyllan och desperat letade efter en bok som inte var baserad på en verklig händelse. Ren fiktion var vad jag ville ha och den verkade, åtminstone då, vara utdöd.

Någonting helt annat är det dock när fiktionen blir till dokumentär. Det har faktiskt hänt mig och det är väl egentligen en ganska pinsam historia men jag berättar den ändå.
När jag gick en skrivarkurs i min späda ungdom fick vi till uppgift att läsa Peo Enqvists Nedstörtad ängel som jag fullständigt slukade. En av historierna i boken (det är nu ca 14 år sedan jag läste den så jag kanske inte är helt exakt) handlar om en man som har en missbildning i form av ett litet extra huvud på sitt huvud. Det lilla huvudet är en kvinna som talar i egen sak och med egen röst. Mannen och det kvinnliga huvudet lever i en slags man och hustru -relation. Enligt Peo Enqvist har de/mannen figurerat i en kringresande freakshow och förekommit i en bok som anges med titel och författare.
Historien är skriven i en mycket dokumentär stil, så dokumentär att jag (det är nu det pinsamma kommer, men jag var ju ganska ung får jag väl säga till mitt försvar) gick till biblioteket och började leta efter den där boken för att jag ville läsa mer om den där mannen med ett litet, litet fruhuvud men jag hittade ingenting.
Veckan efter diskuterade vi boken på kursen. Vi pratade om Enqvists dokumentära stil och läraren frågade vad vi tyckte om den. "Ja", sade någon, "man tror ju på det" och så log han och alla andra log på det där sättet som gjorde att jag förstod att ingen annan än jag verkligen hade trott. Ingen annan än jag hade varit på biblioteket och letat efter några böcker. Och det var först i den stunden jag ingsåg att det faktiskt inte fanns någon man med ett huvud på huvudet, att Enqvist hade hittat på honom.
Jag vet inte vilket som är störst; min dumhet eller Peo Enqvists författargeni som lyckas få mig att köpa historien om en man som hade en kärleksrelation med ett extra huvud.
Men Enqvists författargeni är ju ganska stort så är min dumhet större är jag illa ute.



Hitta kärleken! Klicka här Hitta en dator som passar dig!

Kommentarer

billan sa…
Tack för besöket hos mig:)
Här verkar det vara mycket intressant läsning, måste kolla vidare på din blogg........Vi hörs!
Skatan sa…
Vilken fantastisk historia. P-O Enqvist måste verkligen ha varit övertygande. Jag tycker du skall vara stolt som gick på det! Enqvist hade ju verkligen lyckats med sin "stil".

Jag är också ganska trött på alla dessa böcker baserade på verkliga liv och händelser. Man får gå tillbaka och läsa Selma Lagerlöf eller ... och det är ju heller inte fel. Visst är det intressanta levnadshistorier i alla de här halv-biografiska böckerna men alla behöver ju inte publiceras "på en och samma gång".

Kramar!

PS: Riktiga biografier älskar jag däremot att läsa DS

Populära inlägg