Bourgogneboken lever!

Jo, det är faktiskt sant. Jag hade ett tag som mål att det skulle bli Årets julklapp men eftersom alla andra käcka deadlinesidéer som jag har haft har gått åt pipan så talade jag inte om det för någon. Och lika bra är det för så kommer inte att bli fallet. Det gjorde mig ganska stressad ett tag men sedan tänkte jag att "fan, ska man inte kunna slappna av och vila i något man företar sig och bara vara istället för att hela tiden jaga vidare, vidare". Och så bestämde jag mig för att göra det. Men det går framåt.
Jag sjöng i kör en gång i tiden och när vi hade brötat igenom våra stämmor så att de satt ordentligt sa alltid vår körledare: "Bra, nu ska vi bara göra musik av det också!" Och det är ungefär där jag befinner mig nu när det gäller bourgogneboken.
Det som ska sägas är sagt. Det jag vill berätta är berättat. Det ska bara bli musik av det.
Ibland när jag läser igenom det jag skrivit undrar jag, varför i herrans namn jag ska berätta just det här. Vem fan är intresserad av att läsa detta, varför ska det här sägas? Varför skriver jag det här? Vilken betydelse har det i världen? Krig upphör inte och människor slutar inte att svälta för att jag skriver en bok om att jag tycker om att åka till Bourgogne. Jag vill ju inte ens uttrycka en politisk åsikt.
Och sedan tänker jag att "måste det verkligen ha en sådan värdlsomvälvande betydelse kan det inte räcka med att det är roligt?" Nästa fråga blir naturligtvis: "Är det här verkligen så roligt då?" Och varför gör vi människor så mycket underliga saker för att ha roligt? Åker på finlandskryssningar, gasar upp en bil från 0 till 200 på kortast möjliga tid, skriver meningslösa ord i långa rader!
Och varför i alla himlars namn måste jag bromsa upp mig själv med en massa orimliga frågor av det här slaget hela tiden? Vad är de ett förtäckt uttryck för?
Förstår ni nu varför det tar så lång tid innan den här boken blir färdig! Det är så mycket att komma till rätta med på vägen.
Men jag lovar, det kommer att bli en bourgognebok, om det så är det sista jag gör.


Kommentarer

Linda sa…
Så sant som det är skrivet! En god vän sa till mig för kanske 10 år sedan: "Ja alltså när man tänker på livet och allt man gör är det ju egentligen helt meningslöst". Och så log han lite och fortsatte: "men det är ju skitkul att leva ändå!"
Det vi gör äkta, av hjärtat tror jag är oändligt viktigt. Och vad det är - ja, det är vi satta här till att ta reda på.
Anonym sa…
Skogsnuvan: Det räcker med att det är underhållande och roligt att läsa och att du skrivit den av hjärtat. Det blir bra. jag vet det och kommer att se fram emot den Verkligen

Populära inlägg