Det här med att resa

Har varit lite lätt bloggtorka här ett tag. Har varit lite...torr...i huvudet. Men nu tar vi nya tag och mjukar upp hjärnan (!) med lite resonemang om detta med att resa, som ju är ett kärt ämne... och en kär syssla.

Det finns ju de som anser att detta att resa mycket är en slags flykt. Att det handlar om att resa från någonting. Men jag anser att det handlar om att resa till. Och då menar jag inte nödvändigtvis att man reser till en geografisk plats. Man reser till olika delar av sig själv.
Andra marker i den egna personen som man inte skulle upptäcka om man inte rörde på sig, inbillar jag mig.
Eller också kan man minnas något om sig själv som man har glömt i den här vanliga vardagslunken där man har kört in den man är i ett väl upptrampat hjulspår och där man inte "behöver" vara någon utanför det här spåret.

Man blir på sätt och vis någon annan då man reser bort, eller man reser bort från den man förväntas vara. Borta kan vara var som helst. Det är nödvändigt för att få tag i något, fråga mig inte vad.

Jenny Diski i Vi läser nr 1 2010

Borta kan vara var som helst. Det spelar egentligen ingen roll vart man reser. Det är själva detta att resa, att försätta sig i en annan miljö som det handlar om. Även om jag inte gillar de sidor jag upptäcker hos mig själv när jag flyger eller åker på stadsbussarna, men kanske är det nyttigt att bli medveten om de sidorna...
Men en helg i Västerås är inte alls fel, den gör att jag känner mig riktigt levande, kreativ och rätt så bra i största allmänhet.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Jag tycker också att man reser till. Man får nya ideer och nya perspektiv. Man blir en mentalt rikare människa av att resa. Det är jag övertygad om. Om man ser på resan och livet med nyfikna ögon är det rena lyckokänslan. Och du tänk vad skönt att komma hem. Man ser sitt hem med nya ögon och kanske uppskattar det man har på ett annat sätt.

Populära inlägg