Soldansaren börjar skriva dagbok.

Så istället för att skriva om något av det jag räknade upp i det tidigare inlägget så startar jag en separat läsdagbok. Bara för att, liksom. Man kan ju undra hur jag ska hinna med en läsdagbok också eftersom jag knappt hinner med den vanliga bloggen. Men å andra sidan så hinner jag ju inte läsa så mycket så det löser sig kanske av sig själv. Och jag har inga stora pretentioner, vill bara anteckna lite. Och tappar man lusten och orken kan man ju bara sluta. Astrid och Alice har jag ju skickat iväg på semester. De har inte slutat brusa i mitt huvud dock, jag har bara ansett att det inte är nödvändigt att de figurerar i Media hela tiden med allt de gör. Inte förrän jag har bestämt mig för vad jag ska göra med dem. De är lite sura på mig för det där, A&A. De gillar Media. Tycker att det är lite som att bli utröstade ur Idol. Tycker att de har fått ta en massa oförtjänt skit av juryn, dvs mig. ”Det här är inte det sista ni har sett av oss!” säger Alice och ser lite blankögt trotsig ut, för så brukar idolerna säga när de röstats ut. ”Nej,” säger Astrid, som tycker att det saknas någonting ”vi kommer aldrig att sluta hålla på med musik!” ”Ni håller väl för fan inte på med musik!” hör man plötsligt Bengt muttra i bakgrunden. ”Tokiga fruntimmer!” Astrid&Alice tittar förvirrat på varandra och man kan se att det liksom skjuter en liten grön blixt mellan deras ögon. Ja, vad är det egentligen de håller på med. ”Inte är det några jävla lätta kryss i alla fall.” säger Alice men det är inte säkert att Astrid hör vad hon säger.