Femårsjubileum!

I dag för fem år sedan skrev jag mitt första blogginlägg. Det var på en annan motor som man hittar under länken Gamla Bloggen här ovan, om man skulle vilja rota i gammal skåpmat.
Jag var rätt så tveksam till att börja blogga även om jag var sugen. Hade jag verkligen något att säga på en blogg?
I dag skriver jag det 561:sta inlägget på Blogger. Hur många det hann bli på den gamla motorn, vet jag inte. Så det hade jag tydligen. Åtminstone började jag väl att tro det...
Men jag var rätt nervös när jag klickade upp det där första, lite strama, pretentiösa inlägget. Tänk att det kunde läsas av vem som helst!

Det skrivs nästan bara om sånt som är dåligt med bloggandet, så jag tycker att man behöver nämna det positiva emellanåt också. Debatten liknar den om videoapparaterna som hölls när jag var barn. Denna fruktansvärda apparat som nästlat sig in i våra hem och stod där och spelade Motorsågsmasakern oavsett vad vi stoppade in i den. Numera är vi väl ganska överens om att det inte är apparaten det är fel på utan vad vi matar den med. Liksom bloggen är vad vi matar den med.
Visst det går att göra mycket jävelskap via Internet men det går också att göra mycket bra där. Många ensamma hittar varandra över nätet, till exempel.
Jag har bara haft positiva erfarenheter av mitt bloggande. Förutom nöjet att ha sitt eget fönster ut mot cyberrymden har jag träffat på så många fina bloggvänner vars fönster jag har stor glädje av, som jag aldrig hade känt till om det inte varit för bloggen. Bloggandet kan också vara en möjlighet att utbyta tankar, funderingar och erfarenheter kring vad det innebär att vara levande människa, ett härligt brus av liv som inte får plats i tidningar och böcker.
Tack fina bloggvänner!