Fyrverkeri

Åter till vardagen och ingen storslagen frukostbuffé med olika sorters sillar, lax, ostar, skinkor och korvar, fyra sorters müsli, marsipankräm och frukter, står uppdukad när man krälar sig upp ur sängen om morgnarna. Inte detta nya, rena år när allt är möjligt, heller.

Funderar på om jag ska göra någon summering över 2011 eller låta bli. Jag är ju som sagt mer inriktad på möjligheterna i det nya än vad som hände i det förgågna, även om det gamla året innehöll en del större händelser som till exempel omvärderande av dödsbegreppet och att jag blivit av med en mycket stor skuld.

Filmen ovan är från några mycket tidiga minuter av detta år. Jag vet inte riktigt om ljudet kommer med eller inte. Det vore synd om det inte gjorde det, för jag vill gärna att ni ska höra vilket jävla liv det var.

Det är med skräckblandad förtjusning jag befinner mig mitt uppe i allt det här. Jag tycker om att man spränger bort det gamla året och färgerna och krutröken.

Men det finns ju en del avigsidor med fyrverkerier också.
Det värsta jag har sett var första året när en familj hade tagit med sig en liten hund till detta inferno. Familjen själv var döv och slapp alltså höra hur det lät, medan den stackars hunden var hysterisk. Vilket jag tycker att familjen ifråga borde uppmärksammat hur döv den nu än var och åkt därifrån med sin hund.

Fulla människor och sprängämnen är ju inte heller någon vettig kombination. Varje år är jag lika förvånad över att det inte blir fler skador. Miljöförstöringen är ju också en aspekt.
Trots det kan jag inte låta bli att tycka att detta är...lite festligt.