Det stora ogripbara

Jag forsätter med en annan käpphäst (?) (se nedan inlägg). 

Det är det där med det stora, ogripbara och obeskrivbara Livet, Universum och Allting, och att vi ändå ständigt envisas med att försöka gripa och beskriva det, som andra idioter.

Detta har återigen blivit aktuellt i mitt liv i samband med att jag håller på att omorganisera min bokhylla.

Jag har alltid älskat att sortera och hitta på katalogiseringssystem och jag har alltid misslyckats kapitalt. Nu hade jag ju tänkt att ha en mysboksavdelning, en deckaravdelning, en ”de livsviktiga”-avdelning osv i min nya bokordning men jag har gett upp. Det finns en gräns för hur länge jag orkar fundera på om en bok är en mysbok, en livsviktig bok eller bara en helt vanlig bok och den gränsen är nu nådd.

Det fick bli en ren skönlitterär avdelning på det gamla trista, traditionella viset. Det är lite enklare med facklitteratur faktiskt, den är lättare att ”facka in”, så att säga. I den skönlitterära avdelningen skiljer jag inte ens på noveller och romaner som ett slags uppror mot mig själv och min klassificerings-mani. Men naturligtvis står böckerna i bokstavsordning, på författarens efternamn. Hm, varför har jag inte sorterat dem efter första bokstaven i titeln slår det mig nu, det vore väl lite avantgardistiskt? Ska jag bli tvungen att börja om en gång till?

Nej, jag tror att det får vara som det är. Eller håller på att bli eller vad jag ska säga.

Nå, det viktiga för det här resonemanget är alltså att jag har misslyckats med att klassificera, kategorisera och inordna, och att det är precis som det ska. Tillvaron låter sig nämligen inte klassificeras, kategoriseras och inordnas. Den är för stor och för svindlande för det.

Ändå försöker vi, som sagt, tafatt och krampaktigt.

Varje försök att sortera in det i färger är ett sätt att förminska det underbara skimret. Inget nyansord för blå kan beskriva blå på ett tillräckligt sätt, det är bara ett sätt att ändå trycka in skiftningar som egentligen inte passar in i facket Blå i facket Blå i alla fall. Bara för att vi blir så nervösa när något flyter omkring lite odefinierat så där.

Och ett visst mått av sortering måste vi väl ägna oss åt för att inte bli galna. För att få ett slags fäste i tillvaron, låt vara chimärt. Men jag tror att vi skulle må bra av att öva oss på att vara lite mer osorterade.  Framför allt är det viktigt att vi kommer ihåg att det där klassificeringssystemet just vi använder inte är något objektivt, definitivt, det är bara ett specialanpassat handikapphjälpmedel.