På väg till Bourgogne

Om det hade varit för något år sedan hade jag vid det här laget varit varvad till max, lyssnat på Born to be wild, skrivit predikoliknande inlägg här om vikten av att vara i rörelse och vara on the road, och haft fullt upp med att välja vilken anteckningsbok jag skulle ha med mig på resan, nej det hade jag nog bestämt mig för vid det här laget. För en månad sedan. 

Men nu har jag ju inte gjort några som helst förberedelser. Inte kommit i stämning, som det heter. Heter det, förresten? Helst vill jag bara sova. Kanske börjar jag bli så bortskämd med allt resande att jag inte känner något längre, tänkte jag vettskrämd. Tänk om jag börjar bli likgiltig och loj! Den värsta katastrof som kan hända.
    Det här måste vi ta tag i omgående. Jag körde i gång spellistan On the road med Born to be wild och Fri fot med Ulf Lundell, bland annat. Sedan kastade jag mig med huvudet före i kistan med tomma anteckningsböcker. Jag har aldrig kunnat motstå att köpa anteckningsböcker, så jag har ett veritabelt lager. Men som vanligt finns där aldrig rätt anteckningsbok. Skönt att det är något som är sig likt.

Soldansaren känner sig som en vissen solros

Om det hade varit för något år sedan hade jag dessutom haft fullt upp med att oroa mig och vidskepla mig för att jag såg fram för mycket mot resan. Det behöver jag ju inte göra i år.

Trots det börjar den här alibiförkylningen som alltid brukar göra mig lugn igen att ta form känner jag. Nå, det är väl bra att det är något som är sig likt.